Det brukar krävas salongsberusning och oftast lite mer därtill för att mina lurviga ska komma i svängning. Och eftersom jag är tämligen usel på att dansa, men aningen bättre på att röja, så brukar det vara lämpligast med lite ösigare musik för att få upp mig på dansgolvet.
Härom året hade jag och min gode vän Christoffer hade - iklädda matchande orangea kostymer - gemensam trettioårsfest, och under vild armkroksdans råkade jag sätta min axel ömt mot hans haka, allt till tonerna av:
Kaizers Orchestra - “Bak Et Halleluja” (“Ompa til du dør”, 2001)
Det är en låt av lagom längd, med lugnare verser där man kan öva lite benspark, se om polaren överlevde förra refrängen, eller bara sträcka sig lite lamt efter ölen. Och så har den ju en helt klockren tudelad refräng som svänger så det svartnar.
Enter armkroksvansinnesdans.
Första gången jag såg Kaizers Orchestra live avslutade de med sin legendariska “Gypsy Finale”. “Sigöynerblod”, “Bak Et Halleluja” och “Resistansen”, och det är fortfarande ett av mina starkare konsertminnen.
Undrar om det någonsin har varit svettigare på Nalen?
1 kommentar:
Magiskt bra val! Det har tillochmed hänt att jag dansat runt själv i lägenheten till Bak et halleluja. Ooops!
Skicka en kommentar