Jag har en soft spot för radiovänlig powerpop, när väna kvinnoröster sjunger lagom rockig popmusik. Ofta kommer jag undan med det, antingen tack vare att musiken har ett nostalgiskt värde som i fallet Veruca Salt ("Shutterbug", fortfarande lika bra!), alternativt är någorlunda kreddig (och dessutom rätt nyskapande) typ Tegan & Sara.
Det händer dock att något ganska ostigt faller igenom filtret, en del dagar har jag till exempel förtvivlat svårt att sluta lyssna på:
Meg & Dia - “Here, Here and Here” (“Here, Here and Here”, 2009)
Oerhört okomplicerat och lättillgängligt. Refränger som sitter vid första lyssningen. Radiorock-demonproducenten Howard Benson klappar medhårs med den krispiga och påkostade produktionen. Fejkystråkar, “hårda” gitarrer och en jävligt banal text. Hela paketet, jag borde verkligen inte tycka om det här.
Vad är det för fel på mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar