onsdag 20 april 2011

Dag 12 – En låt av ett band du hatar

Jag gillade, och gillar fortfarande, ett helt lass av grungebanden; Stone Temple Pilots, Pearl Jam, Soundgarden, Mad Season, Nirvana och Temple of the Dog har alla gjort album som platsar på en “Världshistoriens Topp-100” i min skalle.

Jag gillade också, men skäms ganska mycket idag - för både min och deras del - över efterföljande plagiat som Staind, Nickelback, samt oerhört begränsade delar ur kristna pajasbandet Creeds katalog. Idag har jag jäkligt svårt för dessa akter, som enbart byggt sina karriärer på att slipa ned kanterna på ett redan existerande sound och koncept, utan att tillföra något eget.

Nu har ytterligare några år gått, och nyss nämnda mes-grunge-plagiat har i sin tur fått sina egna plagiat.

Ifrån mitten av Sverige kommer ett band som fanimej knappt borde få kalla sig band. Men ok, jag kan väl benämna eländet för band den här gången - om inte annat för att passa dagens bloggrubrik - och presenterar härmed en av de värsta låtarna jag vet:

Takida - “Curly Sue”
(“Bury the Lies”, 2007)



Allt är så jääävla äckligt med det här bandet, och den här låten. Det är så utstuderat, låten är så löjligt förutsägbar, och hela grejen med att endast pliktskyldigt mecka ihop någon meningslös vers men att lägga allt krut på en ostig refräng som man sedan vevar tvåtusenetthundrafemtiofem gånger är så...inte ok.

Känner de själva att de skapar stor musik? Att de tänkt ut sitt koncept själva och inte alls låter EXAKT SOM STAIND? Tycker sångaren att han har en unik och fräsch röst, eller känner han kanske ibland precis som jag att det låter LITE ANSTRÄNGT OCH PÅKLISTRAT? Tycker de ens själva att det här är bra, eller tänker de bara på hur mycket de ska få ligga med småbrudar?

När Takida repar måste det ju i rimlighetens namn handla om hälften lek, hälften allvar.

Lekdelen i form av gamla thrash- och punk-covers, och lite hemmasnickrad garagerock som uppvärmning. Därefter är det dags för brödjobbet, Den Professionella Musiken. Då är det slut på glada tillrop, skratt och stoj.

För då repar Takida på “Curly Sue”, och det är inget roligt med det.

Inga kommentarer: