Härmed en liten mobilblogg för att avsluta helgen på ett trevligt sätt:
Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av sönderälskade stjärnskottet James Blake live på scen i egen hög person. Förberedde mig därför på det värsta, dvs en blyg snubbe bakom ett skynke i en mörk lokal, spelandes laptop och kanske kassettband.
Nu blev det inte alls så, utan istället en smått sanslös konsertupplevelse.
In på scenen kliver tre killar som utseendemässigt ser ut att plugga elektro på KTH. Och ganska snart står det klart att unge Blake, det musikaliska underbarnet med ett ben hos Burial och ett hos Antony (och ett tredje hos Dr.Snuggles) inte bara är hype.
Hans sorgsna ballader som oftast på ett underbart sätt misshandlas med allehanda elektronik blir på Södra Teaterns charmiga scen stundtals overkligt bra.
James Blake och hans polare har stenkoll på allt. Det inte bara låter helt perfekt, de framkallar också några av de märkligaste ljud jag har hört. Basen i "Limit to Your Love" är så fet att jag blir uppriktigt oroad om den anrika teatern kommer palla när det fladdrar som mest i bladguldet. "I Never Learnt to Share" är även den riktigt maffig där James Blake med stor precision inleder med att sampla sig själv. Han har dessutom en solid grund att stå på som både pianist och sångare, vilket inte minst bevisas i lugna munsbiten "Give Me My Month".
Det här var kort och gott djävulskt bra. Det blir nog i närheten av lika bra på Way Out West i sommar för er som missade kvällens konsert. Att den började exakt på utsatt tid och slutade efter prick 60 minuter var trevligt även det.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar