Tv-soffan hemma i Hässelby, hösten eller vintern 1991.
Jag är elva år gammal och vi har inte haft parabolantenn särskilt länge. Det blir därför en hel del tv-tittande. På den tiden förstår ni hade TV4 bara förpestat Sverige under ett års tid, och hade man inte kabel-tv eller parabol så var det endast två kanaler i form av Kanal 1 och TV2 som gällde. Jesper, elva år, har ännu två år kvar till sin första konsertupplevelse, och stillar under tiden sitt Guns N’ Roses-behov med de färska skivorna “Use Your Illusion I” och “II”.
De skivorna, och MTV.
Ty en annan sjuk grej från den tiden var att det spelades musik på MTV. Varje vardagkväll gick ett program som hette “Dial MTV”, där folk i tuffa länder kunde ringa in och rösta på sin favoritvideo. Varje vardagkväll sitter därför den blivande skaparen av The Hamburger Train och glor sig igenom samma jävla musikvideos. Som jag minns det så var det alltid fyra pojkbandslåtar och “Smells Like Teen Spirit” som gjorde upp om förstaplatsen, tillsammans med:
Guns N’ Roses - "Don't Cry" (“Use Your Illusion I”, 1991)
Videon är tuff och lite småfarlig, och för den tiden ovanligt välregisserad.
Mina favoritlåtar ifrån “Use Your Illusion”-skivorna var då, utöver “Don’t Cry”, “Get in the Ring”, “So Fine”, “Estranged”, “November Rain” och “Civil War”. (Idag är “Estranged” och “Civil War” en rätt ohotad toppduo.) Jag lyssnade galet mycket på Guns N’ Roses under de där åren. Men också på en del annat. Det var nämligen under de närmaste åren som jag upptäckte den lite tyngre rocken. Jag lånade ett lass vinylskivor av en klasskamrat, med mer av GNR, men också tre av de fyra stora: Det var Metallicas samlade verk, några Slayer-plattor, och Megadeths “Countdown to Extinction”, där jag framförallt föll pladask för sistnämnda skiva och Metallicas svarta.
Barndomshemmet är alltså platsen. Tv-soffan, kompaktanläggningen i mitt eget rum, och storstereon på nedervåningen. Alla fick de pumpa Guns N’ Roses i parti och minut.
Fan så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar