Georgia-kvartetten Baroness har inte ändrat mycket på det recept som gjorde 2007 års "Red Album" till en sådan musikalisk succé. På uppföljaren "Blue Record" låter Baroness fortfarande som ett knarkigare Mastodon, där de hårdaste inslagen fått stå tillbaka mot sjuttiotalspsykedelia.Man tar sin utgångspunkt i sludgen, men det finns plats för små finurliga mellanspel och bombastiska progressiva stycken. Dessutom hinner Baroness med några klassiska enkla rockriff. Sången är funktionell, precis som hos Mastodon. Inget man skriver hem till mamma om, men helt ok.
Framförallt är "Blue Record" ett gammaldags Album, som man sugs in i och lyssnar på från början till slut. Den som enbart lyssnar på musik i form av ringsignaler göre sig icke besvär.
Mitt största problem är att det låter så inihelvete mycket som Mastodon emellanåt - ett par av låtarna hade såväl platsat som smält in sömlöst på båda Mastodons senaste två skivor.
Men jag tror jag har sagt det förut:
Vem fan vill INTE låta som Mastodon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar