Här kommer en lång rapport från helgens övning, jag dundrar rakt in i de åtta bästa konserterna, in order of appearance:
- -
The Locust - Ultrateknisk start och stopp-grindcore med matematiska förtecken. Med
fyra snuskigt tighta snubbar i gräshoppekostymer (klippet är inte från helgen) kan det helt enkelt inte gå fel.
- -
Isis - Möjligen en smula ojämnt, bland annat på grund av en (åtminstone för mig) sprillans ny låt som inte riktigt föll på plats. Men när Isis bygger upp sin patenterade vägg av ljud och framför de riktiga mästerverken från "Oceanic" och "Panopticon" är man en nära nog oslagbar kvintett.
- -
Mastodon - Det här var min femte eller sjätte Mastodon-konsert, och om inte den bästa så åtminstone den punkigaste.
Gitarristen Bill Kelliher är fortfarande sjuk, och Mastodon är decimerat till en trio. Visst saknas Bill under de mest episka gitarrutflykterna, men i intensitet växer Mastodon när de bara är tre som delar på arbetsbördan.
Grymt ljud, grymt tryck, och ännu en oerhört mäktig uppvisning från ett av världens 10 bästa liveband.
- -
Fantômas * 2 - Mike Patton, vad fan ska man säga? Låtarna från "The Director's Cut" växer enormt på scen. Mike Patton är överallt, och gör precis allt som går att göra med sin röst. Med ett sinnessjukt massmördar-smile på läpparna sjunger han galnare, bättre, coolare och känslosammare än alla andra. Samtidigt dirigerar han resten av sitt all-star-band (Dave Lombardo saknas dock) samt skapar sjuka ljudeffekter vid sitt mixerbord.
Dagen efter, på söndagen, gör Fantômas sin andra spelning på festivalen. Jag stressar dit efter Monotonix och blir belönad med en ännu bättre konsert än lördagens. Mike Patton är på ett bättre humör. Han bjuder på roliga, häcklande mellansnack, och satan i gatan om han inte låter ännu bättre i höjdpunkterna "The Godfather", "Spider Baby", "Experiment in Terror", "The Omen", "Cape Fear" och "Rosemary's Baby".
Jag säger det igen, snubben gör allt med sin röst, och han klarar allt med bravur. Rytmiskt aptjatter, smörsång, growl och falsett. Allt sitter. När kompbandet dessutom består av rutinerade herrar som Buzz Osborne och Trevor Dunn är magiken ständigt närvarande.
- -
Farmers Market - Avig jazzbalkan med brokig norsk/bulgarisk kvintett. Som bäst när det låter som tv-spelsmusik på syra, som sämst när det blir förutsägbar improvisationsjazz.
- -
Monotonix - Scenen är tom när vi ånyo kliver in i den
mindre av områdets två konsertlokaler.
Istället har israeliska punktrion Monotonix smällt upp sina prylar mitt bland allt folk på golvet. Nån minut in i spelningen är sångaren Ami Shalev samt delar av trumsetet uppe och crowdsurfar i publikhavet, och en av de galnaste spelningarna någonsin är ett faktum.
Alltid är det något som far omkring i lokalen. Oftast är det sångaren och/eller ett par vattenflaskor. Stora delar av publiken surfar omkring, och slutet av konserten är oförglömlig.
Rätt som det är börjar trumsetet och publiken röra sig mot lokalens utgång. Vi springer efter ut och möts av en ivrigt viftande sångare som vill få ut sin publik i kylan. Väl där ute klättrar Ami Shalev upp på baskaggen som publiken bär upp, och river à capella av en israelisk folkvisa där han står.
Ytterligare trick är på gång, men just när herr Shalev fått hela publiken att sätta sig på den blöta och kalla asfalten kommer en säkerhetsvakt fram till honom och berättar att det är dags att runda av.
Musiken var inte fullt så bra som showen i sig, men tack vare showen blir det nära nog högsta betyg ändå!
- -
Dälek - tunnnngggggggt! Basen fladdrar i byxbenen och ljudväggen är fanimej tyngre än på Isis spelning två dagar innan! Utstrålningen och den stenhårda attityden är det inte heller något fel på.
Däleks experimentella och intensiva hiphop är stundtals sanslöst bra, men jag är inget jättefan av genren och tycker att det blir aningen enformigt i längden.
- - - -
Halvkul spelningar av rockhistoriskt intresse:
Butthole Surfers - Hur hög var egentligen sångaren? Det här var sladdrigt, flamsigt, och fullständigt ointressant.
Meat Puppets - Amerikansk college-countryrock. Har influerat många, däribland Nirvana som ju
framförde tre av bandets låtar på den där legendariska unplugged-spelningen. Jag orkade bara stanna till ett tag efter "Plateau", Meat Puppets var inte min påse den här kvällen.
Melvins - Om Meat Puppets influerat halva grunge-scenen har Melvins influerat andra halvan. Samt typ alla andra alternativa rockband också. Trots det har jag aldrig riktigt fastnat för bandet. Istället blev det mer lägenhetssprit och därefter Buzz Osborne i repris under Fantômas suveräna konsert.
- - - -
Övriga spelningar missades eller var av "inget att skriva hem om"-karaktär.
Festivalen var grymt bra uppstyrd och välorganiserad, och lineupen som gjord för musikälskare i all sin brokighet.
Butlin's i Minehead är egentligen ett rätt deprimerande ställe, om man tänker på att brittiska barnfamiljer faktiskt åker hit på somrarna. Det är ett ställe fyllt av svampig skräpmat, svampiga heltäckningsmattor och inte alltför svampiga spelautomater. Ett nedgånget nöjesfält, nedgångna barer och ett av rapporterna att döma (själv var jag för bakfull för att bada) hyfsat nedgånget vattenland.
Men som sagt, ett perfekt ställe för en grym musikfestival, och allt som allt en kunglig helg.
Här poserar Lars på playan:
- - - -
Andra höjdpunkter:
- Lördagens sammanlagda intag av dubbla Southern Comfort + Cola måste ha blivit en hel del på sex man.
- Fredagens kisspaus, då vi tillfälligt switchade över till högertrafik på den inte alls särskilt avskilda vägen.
- Lördagkvällens sällsynt usla köträngningsförsök som höll på att sluta med brittisk lynchmobb hack i häl.
- Den efterföljande beställningen av en pitcher öl, som mycket väl skulle kunna vara förklaringen om man slog upp "dåligt omdöme" i en ordbok.
- Airhockeyturneringen mot de svenska (skånska och göteborgska) kidsen vi sprang på. Hetsigt är förnamnet. Dessutom vann vi.
- Matkrig, kortspel, parmesan-hetsätning, och ett konstant Samuel Jackson-beer-vrålande
- Min mobilkamera i mörker, är ni inte mäkta imponerade?
Fick lite smygpanik när jag strax efter att ha publicerat årsbästalistan upptäckte att Camille släppt en ny platta i år som jag helt missat.
