Filmfestivalen - De sista 5

Festivalen är över för den här gången. 17 långa och 4 korta hann det bli. Samt de 10 jag betade av innan festivalstart i samband med katalogarbetet. Nu får det bli filmpaus ett tag framöver tror jag. Här lite kort om de sista fem:

- - - -

Tokyo!

Betyg: 7/10

Tre skruvade bilder av Tokyo. Michel Gondry berättar om en ung kvinna som känner sig otillräcklig när hon och hennes filmskapande pojkvän kommer till storstaden. Då börjar kroppen hennes att spöka, och märkligt nog hjälper detta henne att komma till rätta.

I del två (av Leos Carax) kliver en äcklig figur upp ur kloakerna och börjar sprida skräck på Tokyos gator, och i del tre (av Joon-Ho Bong) får en enstöring smak på livet igen.

Det är inte högsta klass rakt igenom, men de första två delarna är mycket bra.

- - - -

Before the Fall

Betyg: 4/10

Grymt spännande, ruggigt obehaglig, men med en säck som inte riktigt knyts igen.

"Before the Fall" är en bitvis fungerande kombination av domedagsrulle (meteorit träffar jorden om tre dagar) och psykologisk thriller á la "Cape Fear" (psyko söker upp barnfamilj).

Tyvärr tar handlingen slut halvvägs nånstans, det trampas vatten och slutet är förutsägbart om än rätt märkligt.

- - - -

Cold Lunch
(kort bonusinfo om karaktärerna + trailer på länken)
Betyg: 6/10

Norskt "Väva ihop historier"-drama. Vi får följa en samling mer eller mindre tragiska människoöden som ibland flyter ihop, ibland bara snuddar varandra.

Hade tjänat på färre sidostories och en djupare insyn i huvudet på huvudpersonerna.

Ändå klart över godkänt, mycket tack vare en del riktigt skruvade grejer.

- - - -

Rachel Getting Married

Betyg: 8/10

Hur många klyschor kan man få in i en film om en drogrehabiliterad ung kvinna som ska återförenas med sin familj på syrrans bröllop?

Ganska många är svaret, men Jonathan Demme undviker nästan allihop. Istället en väldigt realistisk skildring där man redan i ett tidigt skede känner med nästan samtliga karaktärer.

Anne Hathaway hade jag sedan länge dömt ut som en våpig Disneyskådis. Nu har jag ändrat mig, inte konstigt så som hon briljerar här. Jag rekommenderar varmt att du går och ser "Rachel Getting Married".

- - - -

Gomorra

Betyg: 5/10

Horace Engdahls doja är 20 centimeter från att träffa mig i tinningen när han graciöst kliver över sätet.

Det hade varit något att berätta för barnbarnen.

Nu nöjde den gode stolsklättraren med att slå sig ned bredvid mig och på ett ytterst akademiskt sätt diskutera halstabletter med sitt sällskap.

Den så omtalade filmen då? En brutal, osminkad och skitig skildring av Camorran, baserad på den numera hyfsat dödshotade författaren Roberto Saviano.

Det är rätt svårt att hänga med i svängarna. Karaktärerna är många och berättarrösten frånvarande. Jag gillar känslan av tjuvtittande, och som sagt - skitigheten. Men filmen känns överlag rörig och för lång. Utöver skräddaren har man som tittare inte direkt någon karaktär att känna sympati för heller, vilket kan ha både för- och nackdelar.