Inte för att jag är någon större shoppingfantast, men de senaste årens resor (Japan till stora delar undantaget) har gjort mig aningen deprimerad beträffande affärsutbudet. Svenska städers inomhusgallerior är bland de värsta. Det är samma uppsättning H&M, Carlings, KappAhl, MQ, Twilfit, Expert, trötta skoaffärer, ruttna kaffeställen och burgarhak. Resultatet är förstås inte speciellt oväntat, och ok, visst springer man på en och annan ”TV-Lasse i Mörbylånga” under sina odyséer i Svea Rike.
Mer deprimerande är det utomlands, när shoppingen är precis likadan i Amsterdam, Rotterdam, Valencia, Barcelona, Istanbul och Paris. Visserligen slipper man KappAhl och Wayne’s Äckliga Coffee utomlands, men i grova drag är det samma opersonliga, multinationella, feta kedjor som erbjuder sina varor och tjänster. Zara, Illy, H&M och Subway.
Varför har det blivit så här? Är det vi konsumenter som valt att ha det på det här sättet? Vi är nog aningen styrda av The Man, men de senaste årens uppsving av All-inclusive-”turistande” skvallrar om att många vill ha trygghet och igenkännande i sitt resande. Vad hände med begrepp som ”andra kulturer” och ”spännande möten”?
Andra färger på samma skjorta från H&M. Wow.
Hur som helst. Vi såg en rätt intressant film på ungefär det här temat igår.
Den spexige britten Dave Gorman bestämde sig för att åka från kust till kust genom USA, helt utan att stödja The Man (kort och gott: stora kedjor) med några pengar. Med andra ord: begagnad bil, inte bo på några Holiday Inn, inte tanka hos några kedjor, inget käk hos vare sig Kung Birger eller The Golden Arches.
Han vill se om entreprenörerna med de familjeägda haken finns kvar. Om det är ett omöjligt uppdrag att inte trycka mer pengar i fickorna på de stora kedjorna och istället stötta den lille mannen.
Resultatet av Gormans övning är en film och en bok, båda med namnet ”America Unchained”.
Filmen blir stundtals lite tjatig, med ständiga bilproblem och en desperat jakt på ”unchained” bensin. Enklare är det med maten och hotellen, och framförallt jakten på personligt boende leder till ett par riktigt komiska möten.
”America Unchained” är en skön, lättsmält och samtidigt tänkvärd 75 minuter lång dokumentär som du kan spana in nästa gång du har lite tid över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar