Drog först i mig en Hops Kill Nazis ("Hops Kill ?") ifrån BrewDog. En "imperial red ale" med en sjuhelvetes massa humle. Den var läckert röd i färgen, och smakade kort och gott som en amber/red ale med just en sjuhelvetes massa fruktig humle. Väldigt trevlig men kanske inte värd så många fler rader än så trots allt.
Brooklyn Black Chocolate Stout var kanske den öl som det inför marssläppet pratades mest om bland ölnördarna (utöver några svindyra skapelser, däribland den nästan tio gånger så dyra lagrade Rasputin-stouten). En nygammal öl till ett väldigt förmånligt pris (20 spänn), enligt kännarna väl värd att köpa på sig och bunkra/lagra/ställa i skafferiet. Majoriteten av mina flaskor kommer definitivt att få stå i källarförrådet i ett par år.
Just nu är det nämligen en rätt så bångstyrig stout vi har att göra med. De tio procenten alkohol känns, det bränner faktiskt till litegrann när man håller kvar den i munnen en stund. Kakao, en liten touch av lakrits och en rejäl dos av sånt där mörkt bröd som tar en morgontrött tjomme som mig en halvtimme att få i sig en skiva av. Lite lätta vaniljtoner och en slags bränd beska i eftersmaken, doften är nästan bara choklad. Det hela känns en smula pubertalt, som om de hormonstinna smakerna bröstar upp sig och bråkar med varandra snarare än myser ihop i soffan.
Utseendet kan man förresten inte klaga på, i mitt dunkla vardagsrumsljus ser det fanimej ut som motorolja! Men nja, än så länge en förvisso väldigt bra imperial stout, som dock inte infriar mina högt ställda förväntningar. Utan att dra några osmakliga och trötta Fritzl-skämt så kommer jag som sagt att låsa in resten av flaskorna i källaren under ett par år, då tror jag att den kan bli magisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar