Therapy? - A Brief Crack of Light

Jahapp, elfte albumet ifrån Nordirlands bästa rockband, hur spännande känns det? Förra skivan, tre år gamla "Crooked Timber" rann förbi mig väldigt obemärkt måste jag erkänna, så när "Living in the Shadow of the Terrible Thing" kickar igång detta nya alster med ett så klassiskt ryckigt Therapy?-riff, och så klassiska Therapy?-trummor är det svårt att inte dra på smilbanden. Som att få påhälsning från en väldigt gammal och väldigt god vän, typ.

I snart 25 år har den charmiga trion hållit igång, vilket är grymt imponerande med tanke på att de inte direkt har växt publikmässigt. De kämpar på och släpper nya skivor i någorlunda jämn takt, en del bättre, en del sämre. Aldrig har de varit riktigt nära något lika bra som "Troublegum" och "Infernal Love", utan har åtminstone i min värld legat stadigt mellan en stark 4:a och en svag 7:a i betyg.



På "A Brief Crack of Light" har Andy Cairns och hans polare förnyat sig litegrann - det är en mörkare och flummigare skiva än mycket av deras tidigare material. "The Buzzing" är en skapligt skruvad och schizofren låt, och i outrot till "Plague Bell" blir det rätt så psykedeliskt.

"Why Turbulence" börjar som världens bästa låt med sitt groove och riff, men slarvas bort litegrann efter det, och når bara upp till lite över godkänt. Mycket synd måste jag säga. Instrumentala "Marlow" dyker upp som låt nummer tre och förvirrar mig. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar den eller inte, det lär väl visa sig framöver tänker jag. Avslutande "Ecclesiastes" är en stillsam ballad med mysiga robotröster, som drar iväg mina tankar till i mitt tycke fantastiska "Semi-Detached" ifrån 1998, och dess avslutning "The Boy's Asleep".

Produktionen är väldigt skön, garage:ig utan att låta sunkig, även om trummorna nästan drar iväg åt S:t Anger-kakburkshållet ibland, men alltid håller sig på rätt sida och därmed mest låter skönt replokalsskitiga.

Sammantaget ännu en stabil platta från Therapy?. Tio låtar där alla är mer eller mindre bra. En väldigt stabil betygs-sjua skulle jag dela ut, och än så länge är det här en av årets bästa skivor. Kul! Jag har redan sett bandet live typ hundra gånger, men hoppas ändå innerligt att de tar en tripp till Sverige igen i sommar.