Brooklyn-stouten (och en humlig fördrink)

Drog först i mig en Hops Kill Nazis ("Hops Kill ?") ifrån BrewDog. En "imperial red ale" med en sjuhelvetes massa humle. Den var läckert röd i färgen, och smakade kort och gott som en amber/red ale med just en sjuhelvetes massa fruktig humle. Väldigt trevlig men kanske inte värd så många fler rader än så trots allt.

Brooklyn Black Chocolate Stout var kanske den öl som det inför marssläppet pratades mest om bland ölnördarna (utöver några svindyra skapelser, däribland den nästan tio gånger så dyra lagrade Rasputin-stouten). En nygammal öl till ett väldigt förmånligt pris (20 spänn), enligt kännarna väl värd att köpa på sig och bunkra/lagra/ställa i skafferiet. Majoriteten av mina flaskor kommer definitivt att få stå i källarförrådet i ett par år.

Just nu är det nämligen en rätt så bångstyrig stout vi har att göra med. De tio procenten alkohol känns, det bränner faktiskt till litegrann när man håller kvar den i munnen en stund. Kakao, en liten touch av lakrits och en rejäl dos av sånt där mörkt bröd som tar en morgontrött tjomme som mig en halvtimme att få i sig en skiva av. Lite lätta vaniljtoner och en slags bränd beska i eftersmaken, doften är nästan bara choklad. Det hela känns en smula pubertalt, som om de hormonstinna smakerna bröstar upp sig och bråkar med varandra snarare än myser ihop i soffan.

Utseendet kan man förresten inte klaga på, i mitt dunkla vardagsrumsljus ser det fanimej ut som motorolja! Men nja, än så länge en förvisso väldigt bra imperial stout, som dock inte infriar mina högt ställda förväntningar. Utan att dra några osmakliga och trötta Fritzl-skämt så kommer jag som sagt att låsa in resten av flaskorna i källaren under ett par år, då tror jag att den kan bli magisk!

BrewDog - Dogma

En öl bryggd på malt, humle, jäst och vatten.

Ja, och kolanöt, vallmofrön, guarana och honung också. Inga konstigheter med andra ord, iallafall inte när det står Brewdog på flarran.

I kylskåpskallt läge är den 7,8% starka ölen lite stickig och spritig, men i takt med att temperaturen stiger försvinner en del av detta tack och lov.

Honungssmaken märks definitivt, det här är en ganska söt öl. Den liknar faktiskt Hello My Name Is Ingrid en smula, undrar om det är samma bas i de två ölen? En viss dubbel-IPA-stämning infinner sig i denna snäppet för tunga och aningen peppriga öl.

Vallmofröna märker jag inte alls, men guaranan ligger och lurar i eftersmaken. Det skulle förstås kunna vara någon lite lönntropisk smak av humlen, men jag tycker bestämt att jag rapar lite (någon av de fruktigare smakerna av) Läkerol mellan klunkarna.

Kolanöten skänker en sval ton av iskall cola...nä vafan, cut me some slack, jag är trots allt bara en lekman, jag känner ingen colasmak.

Allt som allt är jag inte jättenöjd. Doften är tvålig och syntetisk, och även om det alltid är kul att testa konstig öl så är det här ingenting jag kommer köpa igen.

Dogma utgör en fjärdedel av det mixpack som BrewDog släppte på bolaget i torsdags. I skrivande stund finns det ännu någorlunda gott om dem, och övriga tre öl är åtminstone på pappret betydligt rimligare.

Ölkartan omritad - Brewdog Abstrakt AB:08

BrewDog har återigen ritat om, eller om man så vill, utvidgat ölkartan rejält. Det började som ett aprilskämt, men den här gången har man i sin exklusiva Abstrakt-serie meckat ihop en blond imperial stout på maffiga 11,8%.

Jag vet inte om jag skulle kalla den blond precis, eller ens gyllene. Färgen är snarare åt det mörkare bärnstenshållet och ser man till mängden skum också så skulle jag ha gissat dubbel-IPA bara på utseendet.

Hur gör man då en stout utan de karakteristiska mörkrostade malttonerna?

Man smäller i en jäkla massa havre för fyllighetens skull, till det lite rökt malt, och sedan i med kakao och lakrits. Spektaklet lagras sedan på kaffebönor och kraftigt rostade ekspån.

Hur det smakar?

Jag måste först och främst säga att jag är förvirrad. En hyfsat ljus öl som smakar hyfsat mörkt.

Tyvärr är den både spritig och spretig, alkoholen har ingenstans att springa och gömma sig. Det är väl kraftiga smaker av vanilj, Marabou mjölkchoklad och en smörighet som inte alls känns fräsch. Undrar om det verkligen var tänkt att den skulle bli så här?

Det hade behövts mer kaffetoner och vuxnare smaker (utöver alkoholen), kanske kommer de fram med tiden? Jag ställer undan min andra flaska i källaren ett tag, AB:08 är hur som helst ingenting man dundrar i sig två på raken av.

Sammantaget en väldigt kul ölupplevelse. Roligare än bra.

Recept på bästa lättölen

Två ölbloggare - Humligheter och Ölsvammel - har testat sig igenom större delen av Sveriges lättölsutbud.

Vinnare i bådas tester blev ett svenskt/skotskt samarbete i form av att man häller upp en slurk av BrewDogs Nanny State och en slurk Spendrups Premium Lager i glaset.

Jag blev såklart nyfiken på att testa.

Nanny State drack jag ganska nyligen, och humlemässigt finns det ju inte så mycket att klaga på. Men i och med att den är så pass vattnig blir den åt helvete obalanserad, så att backa upp den med en betydligt maltigare historia - klassikern Spendrups som å sin sida är lika humlestinn som mellanmjölk - känns ju åtminstone på pappret som en smart grej.

Väl i glaset är det inte heller så dumt. Visst är det ordentligt vattnigt, men balansen känns vettig och det blir mer kropp än hos Nanny State, och en jäkla humlekick jämfört med att dricka en vanlig svensk lättöl. Och med tanke på avsaknaden av alkohol är det här nog ungefär så bra det blir i lättölsväg - jag tycker nog att den spöar större delen av din lokala livsmedelsbutiks utbud av 2,8:or också.

Ett kul test var det, och jag fick definitivt blodad tand vad gäller ölblandande!

BrewDog Rip Tide

Det luktar fanimej lite stall om den här.

En doft (och smak) som jag känner igen ifrån Nils Oscar Hop Yard IPA. I övrigt är BrewDog Rip Tide en välhumlad och hyfsat komplex stout som med sina 8% inte ber om ursäkt, även om den känns snällare än exempelvis Yeti Imperial Stout.

Den gifter sig fint med salmiakpastiller i käften, och en brasa i öppna spisen - lakritsen gör att Rip Tides lite vänare vaniljtoner kommer fram, och brasan bidrar kort och gott till njutningen.

Bra grejer det här, kul att det går så bra för dårarna på BrewDog, och kul att ännu en finfin stout letat sig in i Systembolagets ordinarie sortiment.