Under senaste hembryggningen - vi gjorde en klon på Drakens DIPA - så blev det rejält med vätska kvar i humlen efter koket. Viktor tog då på sig ett par plasthandskar och kramade ur det sista.
Någon liter grönbrun sörja fick vi ut, vilken vi hällde ner i jästresterna och ställde på jäsning på Viktors server.
Ett par veckor senare var det en riktigt funkig doft som slog emot en när man öppnade jäskärlet. Vi langade i lite socker och fyllde fyra flaskor. Igår var det dags att smaka.
Jag var i ärlighetens namn lite orolig, och utgick ifrån att det skulle smaka skit.
Färgen är fin, och smaken är - antagligen på grund av den höga jästemperaturen - belgisk. Estrar och en ordentlig sötma. Faktiskt inte så tokigt, och klart över förväntan.
Tyvärr hade den blivit rejält infekterad, vilket kanske inte var så konstigt eftersom det tummades en hel del på våra annars rätt hårda krav på renlighet när vi gjorde det här experimentet. En klockren acetaldehyd-infektion skulle jag påstå med tanke på den rejäla tonen av gröna äpplen i smaken.
Det mesta vaskades, men det var ett kul experiment!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar