söndag 21 november 2010

Stockholms Filmfestival: Waste Land

Waste Land – Betyg: 7/10

Utanför Rio de Janeiro ligger Jardim Gramacho, världens största soptipp. Där arbetar ett stort antal mer eller mindre stukade människoöden med sopsortering för återvinning, och uppfinningsrike konstnären Vik Muniz bestämmer sig för att ta ett antal av dessa personer under sina vingar genom att ta hjälp av dem för att skapa konst av sopor - förlåt - återvinningsmaterial. Konst som sedan ska säljas för att dra in pengar till ett antal viktiga projekt i och kring Jardim Gramacho.

Dokumentärfilmaren Lucy Walker har följt hela processen, och hon har fått till en mycket fin liten pärla till dokumentär, som trots sitt ämnesval allt som oftast lyckas hålla sig på rätt sida om det sockersöta sliskighetsstrecket.

Jardim Gramacho är en grymt fascinerande plats, och Muniz en riktigt duktig konstnär.

Ingenting är speciellt svartvitt. Vik Muniz hjältegloria hamnar stundtals på sned, och arbetarna på soptippen är mångfacetterade personer med sina egna agendor. Det är ett gäng ytterst färgstarka och älskvärda karaktärer vi får träffa, men samtidigt aldrig några karikatyrer. Muniz är långt ifrån någon excentrisk konstnärstyp, utan berättar frikostigt om sin uppväxt och sina projekt, och när han är på väg att balla ur har han familj och vänner vid sin sida som håller honom kvar på jorden.

"Waste Land" är en stark och förhållandevis okomplicerad dokumentär, full av värme och tårar men som sagt oftast utan att gegga ihop fullständigt under sentimentaliteten.

Inga kommentarer: