Nej, det börjar inte särskilt bra. Öppningsspåret ”Are You Satisfied?” låter trist radioskval, och därpå följande ”Shampain” har en ”Radio Ga Ga”-vers och en gammal ABBA-disco-refräng men känns sammantaget lite trött. Under flera av de inledande låtarna måste mina tidigare referenser som Fiona Apple, Bat For Lashes och Feist kompletteras med...ja, vad som nu är veckans smak på reklamradion. Lady Gaga kanske.Jag har sett fram emot Marina and the Diamonds debutalbum sedan singlarna ”Mowgli’s Road”, ”Obsessions” och ”I am not a Robot” dök upp under förra hösten, dessutom kompletterade av ett par rätt schyssta b-sidor. Nu är skivan här, och jag kan konstatera att singelspåren definitivt hör till de vassaste låtarna.
Senaste singeln ”Hollywood” är dock betydligt skönare i den akustiska version som också spelats in:
Lite drygt halvvägs ändrar så ”The Family Jewels” karaktär. Det blir en vemodigare stämning, och de Dresden Dolls- och Regina Spektor-influenser jag halvt förgäves suttit och letat efter börjar dyka upp. Det börjar med ”Hermit the Frog” där Marina Diamandis – som kvinnan bakom detta band heter - i vanlig ordning visar upp ett brett och lekfullt sångregister. Sorgsna ”Rootless” är pampig och finstämd. Kate Bush-iga ”Numb” likaså.
”The Family Jewels” är en spretig och intressant debut, från en ung dam som skrivit en samling låtar så spännande att det här kan bli riktigt stort. Samtidigt kan jag tänka mig att jag rent personligen kommer att tröttna rätt snabbt. Det händer rätt ofta med skivor av den här typen, när låtarna sätter sig vid första lyssningen och som dessutom har en aningen högdragen ton.
Att den bildsköna kvinnan redan fått ur sig fyra musikvideos i en tid där musikvideon känns allt mindre viktig är förresten anmärkningsvärt.
Jag är som synes kluven. Marina and the Diamonds debut är nog inget årbästalistematerial. Skulle nog sätta 6 av 10 om jag gav mig på ett betyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar