Dagens soundtrack: Lampshade

Om du kör typ CocoRosie, Cranberries, Aereogramme och senaste Sigur Rós-plattan i en mixer hamnar du någonstans i närheten av denna hittills småruttna arbetsdags soundtrack: Lampshade, samtliga skivor, shufflat och klart.

Länkar:

• Lampshade på sin officiella site, med såväl föredömligt låtutbud som smidig inbyggd musikspelare i toppen.
  
• ...och på MySpace
  

- - - -

edit: Jag glömde ju slänga in Khoma i mixen/mixern. Rackarns.

Öppet brev till Debaser

Hej Debaser!

Jag ska gå på konserten ni anordnar ikväll, med banden Poison the Well och 36 Crazyfists.

När jag var inne på er hemsida blev jag emellertid en smula fundersam. Ska det verkligen vara så att man måste skämmas om man till exempel skickar en länk till en vän med konsertinformationen på?

Jag tänker på formuleringen:

"Tuffaste bandet från Alaska heter 36 Crazy Fists. Vi snackar emo-metal!"

Med hopp om bättring, vänliga hälsningar

/Stenbock-80

Mastodon och Isis nya alster

Jag har nog snuddat vid ämnet tidigare här på bloggen, men hur som helst känns det återigen väldigt skönt att inte vara musikrecensent för någon tidning längre.

Har haft Mastodons ”Crack the Skye” och Isis ”Wavering Radiant” i min ägo i en dryg vecka nu, och än så länge bara skrapat på ytan. Jag är inte på långa vägar redo att författa en sanningsenlig recension av något av verken, samtidigt som jag förr i tiden kunde få en tredagars deadline på mig att pressa ur mig 2000 tecken om Tools nya. Men några tankar kring de tvenne giganternas nya alster kan jag förstås bjuda på:

- - - -

Isis – Wavering Radiant

Så här långt en klar uppryckning jämfört med senaste föregångaren ”In the Absense of Truth”. Hårdare, rakare och mer varierad. Den rena sången låter bättre än någonsin, samtidigt som de gutturala vrålen mot den patenterade Isis-ljudväggen är lika maffiga som vanligt.

De suggestiva basslingorna är på plats, de atmosfäriska gitarrerna likaså.

Återkommer kanske senare med en mer fyllig rapport. Eller när årsbästalistan ska meckas ihop.

- - - -

Mastodon – Crack the Skye

Det finns delar som är så bra så att ögonen tåras. Det finns samtidigt låtar som ännu inte övertygat mig om sina storheter. Elva minuter långa ”The Czar” är ett bra exempel på det tidigare, trista ”Quintessence” hör definitivt till det senare.

Jag är än så länge kluven till att Mastodon börjat kladda ned sina låtar med riktiga sliskrefränger. Får nästan nu-metall-vibbar emellanåt. Skivans titelspår innehåller en riktigt fläskig ångvältsvers, men går snart över till sockersött mjäk. Kluven, som sagt. Den minst lika trallvänliga refrängen i skivans första nummer ”Oblivion” är ju rätt så strålande.

Än så länge är det här Mastodons svagaste alster hittills (vilket dock inte säger ett jävla skit om skivans klass gentemot annan hårdrock, Mastodon är gudar). Det manglas helt enkelt lite för lite. Men visst, de fyra tokstollarna kompenserar med mycket annat som är bra, ofta någonstans åt det doomiga/flummiga/melodiösa/arenarockiga hållet.

För att knyta ihop säcken: Det kommer krävas tid, mycket tid, för att ge ”Crack the Skye” ett rättvist omdöme.

.

Dillinger Escape Plan * 2

Hela Dillinger Escape Plan bjöds upp på scen med Nine Inch Nails under en spelning i Australien för ett par veckor sedan. Coolt filmat, grymt ljud. Varsågod och njut av "Wish", en låt DEP för övrigt spelade in till cover-ep:n "Plagiarism" för tre år sedan:


NIN: Wish live with The Dillinger Escape Plan - Perth, 3.02.09 [HD] from Nine Inch Nails on Vimeo.

Och på nyutgåvan av bandets tidiga ep "Under the Running Board" har The Dillinger Escape Plan slängt in en ytterst sinnessjuk cover på Black Sabbaths såväl klassiska som uttjatade smocka "Paranoid". Lyssna och njut under första minuten. Lyssna och tänk på Richard Cheese under resten:

Tillsammans kan vi

Helt klockrent!! Kampsången är mycket, mycket fin.

http://www.hifdif.se

Faith No More till Norge

http://www.hovefestivalen.no/Default.aspx?articleID=1426

Burst + The Ocean

Jag går på rätt få metalspelningar nuförtiden. Fick förstås en kvarts årsranson på ATP-NBC i slutet på förra året. Fantômas, Mastodon, Isis och The Locust var några av banden då. Imorrn är det i alla fall dags igen, då jag ska till Debaser och se två akter som musikaliskt sett bär släktskap till de fyra nyligen nämnda.

Mest peppad är jag nog på tyska kollektivet The Ocean. Deras imponerande konceptdubbel “Precambrian” (2007) är full av Mastodon/Kylesa-doftande sluskmetall på sin första halva – och brutaltunga Isis-släktingar på den andra. (Apropå Kylesa förresten...spana in deras purfärska alster "Static Tensions"!)

The Ocean var inte alls pjåkiga när jag såg dem öppna för Totalt Jävla Mörker på Lava för ett par år sedan, och senaste plattan framstår såhär i efterhand som en av 2007 års fem bästa.

Våra landsmän i Burst knep i fjol en sextondeplats på min årsbästalista med “Lazarus Bird”, en skiva jag förvisso tycker är aningen klenare än föregångaren “Origo”. Jag minns att jag eftersökte ett större samspel mellan huvudvrålaren Linus Jägerskog och bakgrundssångaren (och gitarristen) Robert Reinholdz sist jag såg Burst. Denna kvintett är nämligen som allra vassast när de lägger riktigt många lager på sin progressiva metal. Blir nog en briljant konsert imorrn.

- - - -

För er som trots mina rekommendationer ändå väljer tv-soffan under tisdagkvällen rekommenderas (som alltid) Kobra. Imorgon följer Kobra-gänget med Opeth till Dubai. Blir nog kul. Men betänk då att biljetten till Burst och The Ocean finns att inhandla hos Debaser till det facila priset av 120 buck.

Allt om Java - Webramverken

I afton gästbloggas det på min kollegas ganska nyöppnade site alltomjava.se.

Jag går ut hårt och ifrågasätter ramverkshysterin inom web-delen av Java, eftersom det så sällan är "en enkel webshop" du sitter med i slutändan.

Läs här.

Mårten Gåshuds Afton

Antony på Cirkus igår var magiskt. Mer magiskt än på Dalhalla för två år sedan? Nja, typ samma. Men lite annorlunda, rent omgivningsmässigt.

Krispigt ljud och en sparsamt men oerhört snyggt ljussatt scen.

Vi fick återigen den snygga covern på "Crazy in Love". Vi fick till slut "Cripple and the Starfish", en av få låtar som ger mig gåshud bara genom att skriva dess titel. Vi fick de givna dängorna från genombrottsplattan "I am a Bird Now". "Fistful of Love" är bara en av många låtar som, aningen omgjorda, växer enormt live.

Detta tack vare skickliga Johnsöner med fioler, cello, trummor, körsång, akustiska och elektriska strängar som ramade in snyggt. Mitt i alltihop ett långt, klokt och humoristiskt mellansnack från en uppsluppen Antony vid flygeln. Han känns som en genuint skittrevlig och klok person. 

Vidare, en makalös version av färska "Aeon" där den skramliga gitarren kompletterade Antonys alltid lika sanslösa sångröst på ett ypperligt sätt. I lika färska "Everglade" får Rösten sällskap av smekande stråkar och gåshuden visar sig ånyo som på kommando.

Två improviserade nummer, bland annat ett stycke om Stockholm med mycket värme och humor.

Det verkar inte finnas så många Youtube-klipp från gårdagen uppe än, men ungefär så här bra var "Cripple and the Starfish" igår också:

- - - -

I övrigt fredagspeppar jag med Cypress Hill efter tips från Mattias.

Flight of the Conchords - Säsong 2

...har tyvärr varit rätt trist hittills. I de senaste avsnitten har det dock dykt upp några musikaliska guldkorn, och jag ger er härmed mina tre favoritstycken:







Resten kan du nästan skippa, även om jag själv nog kommer att hålla ut hela säsongen.

Fint omslag, trist musik

En av världens bästa basister släpper nytt. Tyvärr är det ett rätt fantasilöst malande som presenteras, men skivomslaget är ju festligt!

Dagens soundtrack

Faith No More – Album of the Year (1997)

Det är laguppställningen från senaste albumsläppet ”Album of the Year” som gäller när Faith No More nu äntligen återförenas.

Bland en del fans har det knorrats om avsaknaden av Jim Martin och hos några dårar även gnällts om att Mike Patton sjunger istället för Chuck Mosely. Själv tycker jag bandets tre sista släpp är deras i särklass bästa, och Jim Martin var varken närvarande på ”King for a Day…” eller ”Album of the Year”. (Men så lyssnar jag också ibland på Metallica post-McGovney/Mustaine.)

Hur som helst, närvarande på sistnämnda alster är istället episka arenarockdängor som ”Ashes to Ashes” och ”Last Cup of Sorrow”. Vidare ”Stripsearch” som är en rymdaktig fortsättning på avspända fullträffen ”Evidence” från skivan innan. Dumriffande ”Naked in Front of the Computer” som minner om gamla tider och får en att sukta efter fler lite rakare käftsmällar. Till sist vackra, värdiga avslutningen ”Pristina”, tung och vemodig.

Skivan börjar förresten med ”Collision”, en öppningslåt jag har delade känslor för, för att inte säga ett lite lätt Pavlovskt förhållande till. Ty ”Album of the Year” låg av någon anledning i cd-spelaren på min flickväns stereo under vad som kändes som en hel evighet, och morgontimern som drar på den inte helt avslappnade ”Collision” på ilsket stegrande volym har kickat igång alltför många gråa vardagar.

- - -
Rolo Tomassi – Hysterics (2008)

Engelska ungtupparna Rolo Tomassi debuterar med ”Hysterics” och det är en skiva som bara växer och växer med varje lyssning.

Jazzig, jävligt spattig matematikhardcore kryddat med Nintendo-lika synthar, Scooby Doo i Spökslottsslingor och en minst sagt versatil sångerska vid namn Eva Spence. Det är en platta så hysterisk (hej Oldsberg) att man ofta måste stanna och pausa en stund.

Stolen Babies var förband åt The Dillinger Escape Plan under senaste Sverigebesöket.

Rolo Tomassi låter som avkomman från dessa två band.

På LSD.

- - -

Why? – Almost Live From Eli’s Room (2008)

Upptäckte Why? efter tips från Wirre, och ja, ”Alopecia” skulle definitivt varit med på årsbästalistan.

Versionerna av samma låtar som återfinns på semi-liveplattan ”Almost Live From Eli’s Room” är i många fall ännu bättre. ”By Torpedo or Crohn’s” är helt magisk. ”The Vowels Pt.2” är fortfarande briljant och ”Good Friday” återigen en personlig favorit.

Why?, med Yoni Wolfs sköna slackerrap och nasala sång, är perfekt på en bakfyllesöndag, perfekt under tidig förfest. Perfekt under snöstormig promenad och bakom snacksalig vinkväll.

(Foto: Lucy Johnston)

Inte avundsjuk

På de som hade biljetter till Metallicas inställda konsert igår.

Men den i lördags hade jag kunnat tänka mig att se..."No Remorse"? Ja tack.

Och där kom...

...Antisemitkortet upp på bordet i vanlig ordning. Otippat.

Men hörni Israel, om ni slutar med terrorism och folkmord så ska ni nog se att "antisemitismen" i världen minskar en smula i samband med det.

Mastodon - Divinations

Ny video från DITT favoritband.

Mastodon, som släpper nytt i form av "Crack the Skye" den 24/3, frestar här med klämmiga "Divinations". En lika delar hård som flamsig video från dessa skräckfilms/serietidningsnördar, precis som vi blivit vana vid:

- - - -

Är det förresten Hurricane-festivalen som gäller i sommar? Någonstans i Europa ska man ju åka för att se Faith No More, och det här ser ut som ett klart vettigt alternativ.

Organiserad religion

Har jag förresten sagt att jag älskar organiserad religion i alla dess former?

Ju mer hatfylld, kvinnoförtryckande och verklighetsfrånvänd, desto bättre.

Undrar vad Vatikanen tycker om Internationella Kvinnodagen.

Bloggrelaterade ord jag inte gillar

Bloggosfären – Det här JMK-påhittade högtravande skitordet var näst efter ”diskurs” det mest avtändande ordet under min tid på JMK.

Gammelmedia – ”Uppkäftigt” ord som ”bloggosfären” använder för att beskriva radio, tidningar och tv. Jan Guillou satt på tv igår och envisades med att korrigera ordet ”gammelmedia” till ”riktig media” och märkligt nog satt jag och höll med den lille machomannen.

Blogg – Nästan lika intelligent försvenskning som det sanslöst korkade ordet webb. Webb som ju i sin tur korrekt översatt till svenska skulle bli: Vävb.

Skriver du också webb, blogg och internett när du skickar mejl och går på rejv? Hängt med i rättegången mot Pajretbej?

Tyvärr är översättningen i fallet blogg så etablerad att man mest ser efterbliven ut om man stavar annorlunda.

Det var förresten skoj när vår brittiske webmaster (webbmasterr alt. webbmästare) ville lansera företagets nya site (sajt), där länken till den svenska motsvarigheten av "corporate website" kort och gott lydde:

"Gemensam spindelväv"

- - - -

Till något helt annat:

Dagens musiktips fick jag från Janek och vidarebefordrar härmed.

Los Angeles-kvintetten The Faceless manglar stenhård, svinteknisk, progressiv dödsmetall med musikaliskt släktskap till såväl Nile som Cannibal Corpse. Inslag av matematiska Relapse-ekvationer och episka Listenable-passager. Senaste plattan ”Planetary Duality” finns på Spotify.

Reklam för gud

Om du får tråkigt kan du alltid hänga lite på churchsigngenerator.com