Antony på Cirkus igår var magiskt. Mer magiskt än på Dalhalla för två år sedan? Nja, typ samma. Men lite annorlunda, rent omgivningsmässigt.
Krispigt ljud och en sparsamt men oerhört snyggt ljussatt scen.
Vi fick återigen den snygga covern på "Crazy in Love". Vi fick till slut "Cripple and the Starfish", en av få låtar som ger mig gåshud bara genom att skriva dess titel. Vi fick de givna dängorna från genombrottsplattan "I am a Bird Now". "Fistful of Love" är bara en av många låtar som, aningen omgjorda, växer enormt live.
Detta tack vare skickliga Johnsöner med fioler, cello, trummor, körsång, akustiska och elektriska strängar som ramade in snyggt. Mitt i alltihop ett långt, klokt och humoristiskt mellansnack från en uppsluppen Antony vid flygeln. Han känns som en genuint skittrevlig och klok person.
Vidare, en makalös version av färska "Aeon" där den skramliga gitarren kompletterade Antonys alltid lika sanslösa sångröst på ett ypperligt sätt. I lika färska "Everglade" får Rösten sällskap av smekande stråkar och gåshuden visar sig ånyo som på kommando.
Två improviserade nummer, bland annat ett stycke om Stockholm med mycket värme och humor.
Det verkar inte finnas så många Youtube-klipp från gårdagen uppe än, men ungefär så här bra var "Cripple and the Starfish" igår också:
- - - -
I övrigt fredagspeppar jag med Cypress Hill efter tips från Mattias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar