Betyg: 8/10
Med en alldeles lagom balans mellan ledsamt drama och komedi har debuterande regissören och manusförfattaren Mike Cahill fått till en pärla.
Mycket förstås tack vare de två huvudrollsinnehavarna Evan Rachel Wood och Michael Douglas. Den förstnämnda spelar Miranda, medan Douglas karaktär är Mirandas pappa Charlie.
Charlie har just kommit ut från en två år lång vistelse på mentalsjukhus, och under sin tid där inne har han fått nys om en spansk 1600-talsskatt som ligger gömd någonstans i Kalifornien.
Samtidigt har den snart sjuttonåriga Miranda fått klara sig på egen hand.
Michael Douglas är ju redan tidigare erkänt duktig på att spela mer eller mindre mentalsjuk. Här gör han ett mycket bra och mångfacetterat porträtt av en man som å ena sidan vill lappa ihop förhållandet med sin dotter, å andra sidan maniskt vill hitta upptäckaren Garcés skatt och tar till en del rätt sköna metoder för att så göra.
Filmen överträffade mina rätt höga förväntningar och är en av de bättre jag sett i år. Den var på väg att bli flamsig några gånger i mitten, men ständiga påminnelser om Miranda och Charlies familjesituation och –historia fick skrattet i magen att effektivt bubbla upp till en klump i halsen igen.
Det var en fin film att inleda årets festival med.
Med en alldeles lagom balans mellan ledsamt drama och komedi har debuterande regissören och manusförfattaren Mike Cahill fått till en pärla.
Mycket förstås tack vare de två huvudrollsinnehavarna Evan Rachel Wood och Michael Douglas. Den förstnämnda spelar Miranda, medan Douglas karaktär är Mirandas pappa Charlie.
Charlie har just kommit ut från en två år lång vistelse på mentalsjukhus, och under sin tid där inne har han fått nys om en spansk 1600-talsskatt som ligger gömd någonstans i Kalifornien.
Samtidigt har den snart sjuttonåriga Miranda fått klara sig på egen hand.
Michael Douglas är ju redan tidigare erkänt duktig på att spela mer eller mindre mentalsjuk. Här gör han ett mycket bra och mångfacetterat porträtt av en man som å ena sidan vill lappa ihop förhållandet med sin dotter, å andra sidan maniskt vill hitta upptäckaren Garcés skatt och tar till en del rätt sköna metoder för att så göra.
Filmen överträffade mina rätt höga förväntningar och är en av de bättre jag sett i år. Den var på väg att bli flamsig några gånger i mitten, men ständiga påminnelser om Miranda och Charlies familjesituation och –historia fick skrattet i magen att effektivt bubbla upp till en klump i halsen igen.
Det var en fin film att inleda årets festival med.
1 kommentar:
Dessutom är det ett excellent skägg han har!
Skicka en kommentar