Domino, 2007
Betyg: 7/10
Med en bisarr och lekfull mix av baile funk, hårdrock och gamla goda hip hop-beats har den brasilianska trion Bonde do Role fått ihop ett debutalster som värmer. Det är lite gamla Beastie Boys-vibbar blandat med prylar som låter som Leila K, nedkört i det akvarium där sri lankesisk/brittiskan M.I.A. simmar runt.
”With Lasers” rår inte på sistnämnda dams platta ”Kala”, men den är nästan lika bra vilket lär räcka till en skaplig placering på listan över årets 30 bästa skivor.
Bandet har skapat sig ett troligen välförtjänt rykte om att vara en riktigt jäkla svinbra liveakt. Inte så konstigt kanske med tanke på att den studsiga, uppkäftiga musik man framför nästan är omöjlig att sitta still i sällskap med.
Några gånger blir metalriffen lite småsega, men inte mer än att ett välplacerat kazookomp kan råda bot på den begynnande tristessen.
Javisst, den här plattan kör vi på nästa förfest, om den inte är sönderspelad till dess vill säga, då den i stort sett gått på repeat på jobbet i veckan.
Här finns några sköna låtar om du vill testa: http://www.myspace.com/bondedorole
- - - - -
En besvikelse är däremot Puscifer. Maynard-projektet som skulle bli så bra blev bara en liten tummetott med en rolig skivförpackning och på sin höjd två, tre riktigt vassa låtar.
Recension dyker upp i nästa nummer av Close-Up – en tidning som för övrigt kommer att innehålla skribenternas årsbästalistor…själv kan jag konstatera att hårdrocksåret så här långt varit ett ganska magert ett och att ovanligt många betygssjuor fick plats bland de tio albumen.
Betyg: 7/10
Med en bisarr och lekfull mix av baile funk, hårdrock och gamla goda hip hop-beats har den brasilianska trion Bonde do Role fått ihop ett debutalster som värmer. Det är lite gamla Beastie Boys-vibbar blandat med prylar som låter som Leila K, nedkört i det akvarium där sri lankesisk/brittiskan M.I.A. simmar runt.
”With Lasers” rår inte på sistnämnda dams platta ”Kala”, men den är nästan lika bra vilket lär räcka till en skaplig placering på listan över årets 30 bästa skivor.
Bandet har skapat sig ett troligen välförtjänt rykte om att vara en riktigt jäkla svinbra liveakt. Inte så konstigt kanske med tanke på att den studsiga, uppkäftiga musik man framför nästan är omöjlig att sitta still i sällskap med.
Några gånger blir metalriffen lite småsega, men inte mer än att ett välplacerat kazookomp kan råda bot på den begynnande tristessen.
Javisst, den här plattan kör vi på nästa förfest, om den inte är sönderspelad till dess vill säga, då den i stort sett gått på repeat på jobbet i veckan.
Här finns några sköna låtar om du vill testa: http://www.myspace.com/bondedorole
- - - - -
En besvikelse är däremot Puscifer. Maynard-projektet som skulle bli så bra blev bara en liten tummetott med en rolig skivförpackning och på sin höjd två, tre riktigt vassa låtar.
Recension dyker upp i nästa nummer av Close-Up – en tidning som för övrigt kommer att innehålla skribenternas årsbästalistor…själv kan jag konstatera att hårdrocksåret så här långt varit ett ganska magert ett och att ovanligt många betygssjuor fick plats bland de tio albumen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar