Faith No Mores återförening har varit en smula oklar även om det nu (väl?) är färdigspelat för den här gången. Hur som helst, någon ny Faith No More-skiva skulle det ju iallafall inte bli. Nähä Mike Patton, vad kallar du då "Oddfellows"? Jaså, en Tomahawk-skiva. Same shit different name säger jag.
Eller ok, det låter kanske inte rakt av som ett Faith No More-album eftersom det finns lite för mycket av Tomahawks skitighet kvar, men jämfört med förra skivan - indian-albumet "Anonymous" (2007) - så är det här betydligt rakare och poppigare.
I double-dare you att lyssna på "I.O.U." och försöka påstå att den inte hade kunnat vara med på "Album of the Year".
Det finns också lite grejer som påminner om Mr.Bungle eller ett mindre kaosartat Fantômas, främst då "Rise Up Dirty Waters" med sina jazztrummor och sitt olycksbådande gitarrspel.
När jag tänker efter är "Oddfellows" närmast något av en Mike Patton-odyssé. Den börjar med ett par riktigt vassa nummer som låter mycket Faith No More. Sedan fortsätter vi via Mr.Bungle-land till Fantômas avkrokar och till "I Can Almost See Them" som låter som Tomahawk brukar göra (om det nu finns någon sådan definition.)
"Baby Let's Play____" är återigen lite Fantômas (á la "Director's Cut") medan avslutande "Typhon" mest låter som Melvins.
Allt det här är egentligen inte så konstigt, eftersom Trevor Dunn är ny basist i Tomahawk. Ni som kan er Patton-historia vet ju att Dunn lirat med Patton i såväl Fantômas som Mr.Bungle.
Överlag är "Oddfellows" en riktigt skön och soft skiva. Rätt så rak och enkel men ändå med en hel hög influenser från diverse skumma håll som ligger och lurar där nånstans. Trallvänlig utan att bli tråkig.
Och Mike Patton på sång.
Det blir fan aldrig dåligt med Mike Patton på sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar