Ett band som förnyar sig utan att släppa sina rötter. Jag tyckte ett tag att Cult of Luna började bli rätt ointressanta i och med att de vevade samma gamla post-metal på flera album på raken. De har enligt mig aldrig varit nära samma ohyggligt höga kvalitet som på mästerliga "Salvation" ifrån 2004.
Förrän nu.
"Vertikal" är visst en konceptplatta, baserad på Fritz Langs urgamla sci fi-rulle "Metropolis", men det har jag i ärlighetens namn inte märkt speciellt mycket av. Det börjar egentligen som vilken Cult of Luna-skiva som helst - "I: The Weapon" är som att träffa en kär, om än rätt så tjurig, gammal vän - men efter de två inledande spåren bjuder det sjuhövdade Umeåbandet på en sjuhelvetes jävla mardröm i form av nitton minuter "Vicarious Redemption". Läskigare än vilken skräckfilm som helst. Långsam och monstruös. Det är egentligen bara en liten tamburin som inger visst hopp, i övrigt är det ett kompakt mörker.
Överlag är "Vertikal" pampigare och mer elektronisk än tidigare. Arrangemangen är dock fortfarande sig rätt lika och nu när Isis har lagt ner verksamheten är Cult of Luna definitivt där uppe med Neurosis, Mogwai och Godspeed You! Black Emperor och fightas om vem som är bäst på att snickra ihop snygga ljudlandskap.
Det sjungs och skriks inte direkt i onödan, men på den här skivan hörs betydligt mer ren sång än tidigare. Både i fina "Mute Departure" och i avslutande "Passing Through". Sistnämnda låt har förresten lite xylofon i sig också, hej hopp så muntert det ska vara då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar