Idag (eller: i slutet av förra veckan då biljetter inhandlades) stod konsertvalet mellan Red Sparowes på Debaser och Wildbirds & Peacedrums på Södra Teatern. Valet föll på sistnämnda akt, delvis på grund av att tyst publik på Stockholms bästa konsertlokal kändes hetare än ståplats och förmodat lång väntan på ett alltid lika sorligt (och förvisso alltid trevligt) Debaser där publiken ständigt har så svårt att hålla käft.Men framförallt valde jag Wildbirds & Peacedrums för att de är ett helt makalöst liveband.
Under de inledande låtarna slås jag av hur lik Mariam Wallentins underbara sångröst är Beth Gibbons dito, och med trummor, steel drum (vilket delvis också för tankarna till The Knife) och den suveräna sången låter det också till en början ungefär som en unplugged-konsert med Portishead, tror jag.
Ganska snart kliver en åtta man stark isländsk kör in på scenen iförda någon blå, lite tightare variant av kläderna ifrån Bröderna Lejonhjärta. Det är samma kör som hördes på Björks "Medúlla" och det märks. På ett bra sätt. Sist jag upplevde denna skapligt unika duo var på Way Out West för snart två och ett halvt år sedan. Sedan dess har de fyllt på sin låtkatalog med ett helt gäng låtar, och variationen är ännu ett ess i rockärmen.
Mariam och trummande maken Andreas Werliin är utbildade musiker, vilket skulle kunna leda till något väldigt artsy-fartsy (vilket det bara blir ett par gånger...), men istället utstrålar de båda ett kunnande och ett lugn som gör att de vågar ta ut svängarna rejält. Samtidigt krånglar Wildbirds & Peacedrums sällan till det, utan bygger läckert och rejält sin musik på de två kanske mäktigaste beståndsdelarna - trummor och sång.
Det låter fantastiskt, det ser fantastiskt ut, och jag funderar som bäst på om det här eller Scout Niblett på Strand är årets vassaste konsert för min del.
På skiva tycker jag inte alls att Wildbirds & Peacedrums är lika bra, men här är iallafall två fina videos (och låtar):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar