Envy - Recitation

Med en lite snabbare mix av Sigur Rós och Isis har japanska Envy på sitt sjätte album "Recitation" tagit ännu ett par kliv längre in i post-rock-land, men ännu med sina hardcorerötter ständigt närvarande.

Det hela mynnar ut i en av 2010 års allra bästa skivor.

Så pampigt, så vackert, så bräckligt och så oerhört kraftfullt på samma gång. Långa stunder av uppbyggnad, talade partier som bara nästan går över gränsen vad gäller pretentioner, och en maffigt desperat (skrik)sång ifrån Tetsuya Fukagawa, som givit mig gåshud många gånger under de senaste veckornas många lyssningar.

Skivan kommer dessutom fortsätta växa i lurarna ju längre tiden går. För det är i hörlurar "Recitation" måste avnjutas. Om du inte bor på landet kommer du annars inte att kunna spela den högt nog; Det kommer liksom bli arga lappar i trappuppgången och Störningsjouren och allt sånt, bara för att du rycktes med i Japans bästa post-hardcore.

Och som bakgrundsmusik tror jag den gör sig rätt dåligt.

"Worn Heels and the Hands We Hold" är en rätt så representativ låt för skivan, och detta fina stycke musik har dessutom begåvats med en riktigt snygg video:



Än mer magisk är emellertid "Last Hours of Eternity" som inleds likt något från den sanslösa mörka andra halvan på Sigur Rós "()", och sedan byggs upp under nästan fem minuter innan sången kickar in. Resultatet blir en låt som får mig att känna att Isis beslut att lägga ned verksamheten var rätt och riktigt.

"Recitation" kanske inte är årets mest banbrytande album, men nog jävlar är det definitivt tillräckligt bra för en plats väldigt högt upp på årsbästalistan, och absolut tillräckligt bra för en uppmaning om att ALLA MÅSTE LYSSNA.