Säkert! - Facit

Tre år efter den löjligt sönderspelade, och också löjligt bra, debutskivan sjunger Annika Norlin återigen på svenska.

Efter första genomlyssningen var jag inte alls imponerad, men redan nu är jag övertygad om att "Facit" är ett av årets bästa album. Texterna står återigen i centrum, och är de som i mitt tycke gör Säkert! till ett roligare projekt än Hello Saferide. På svenska blir allt så naket, och träffar en rätt i magen så att man tappar luften i typ en halvminut i stöten.

Den engelska motsvarigheten till att "Se hockeyn på Dovas utan att se hockeyn på Dovas/Får jag luta mig närmre precis när det blir 2-0 till Finland" finns liksom inte. Allra mest knockad blir jag av stillsamma "Tyst Nu", som också är den låt som avslutar kalaset. Näst bäst är "Dansa, Fastän" som musikaliskt sett är en skönt farfylld historia, men textmässigt, inte helt oväntat, är ganska deppig, och där Annika Norlin har det där desperata tilltalet och tonläget i sin röst som inte går att värja sig ifrån.

Det finns precis som på förra skivan stunder jag inte alls kommer överens med - däribland singelspåret "Fredrik" - , helt enkelt för att jag inte är så kåt på handklappspop i Håkan Hellströms skola, men den objektive (yeah right...) musikrecensenten i mig inser att det mesta på "Facit" ändå är av riktigt hög klass.

Återstår att se om jag och resten av Sverige bränner ut "Facit" på samma sätt som debuten, men tills vidare kommer iallafall skivan att gå varm hos Hamburgertåget.