Dagens namn - Crispy Bacon!

Först såg jag bara de aningen oproportionerliga armarna. Men den lilla strimman av humor i det inslaget har ju ingenting att komma med sett till hur kul det är att en kvinna vid namn Crispy Bacon pratar om att äta nyttig mat och annat bjäfs:



(Upphittat i en inte alls särskilt matnyttig informationstidning från Sundbyberg)

I mitt musikspelaren

Provlyssnas/gillas/dyrkas/sågas just nu:


(Apocalyptica, Azure Ray, Beach House, Best Coast, Blonde Redhead, Cave In, Land of Talk, Neurosis och Of Montreal, för er som surfar med Lynx eller liksom jag har jävligt svårt att se vad som är på bilden tack vare Bloggers bildnedskalningsfascism.)

Enlighten me

Det finns säkert en förklaring i nån ostig lag om demokrati, samhällsinformation eller annat trams, men okunnig som jag är blir jag ändå lite upprörd över valaffischerna.

Jag har liksom inte bett om att få ett flinande stekarsvin i ansiktet som säger att "Det ska kännas att bryta mot lagen, särskilt om du är invandrare. Öka straffskalorna. Mvh, Moderata Fascistpartiet"

I vanliga fall ägs ju det offentliga rummet som ni alla vet av Clear Channel (ty gud nåde dig om du sätter upp en liten konsertaffisch på fel ställe), men vad är det egentligen som gör att de politiska partierna får gegga ned hela stan och sprida sina klyschor?

Bilden är från utmärkta siten Valaffisch.se, titta där.

\m/

Synd ändå att tjuren inte fick kål på nån. Känns ju lite som att tjurarna ligger lite efter i fighten mot spanjorerna...

20 av Pearl Jams bästa låtar

Vi håller som sagt på med det stora skivsamlingsprojektet hemma. Jag har fått en del skit för att enbart samlingen med Pearl Jam-skivor tar upp typ en halv låda, och möjligen är kritiken befogad. Det går dock inte att komma ifrån att Pearl Jam - ni vet det där grungebandet som var inne under några månader i början av 90-talet - är ett av mina alla största favoritband.

Jag roade mig med att sätta ihop en topp 20-lista över mina favoritlåtar med bandet, och på denna lista undvika åtminstone några av de största hitsen. Om du också vill lyssna så kan du göra det på Spotify, så här blev det iallafall:

20. "I am Mine" - Efter halvkackiga "Binaural" (2000) kom nästan lika halvkackiga "Riot Act" (2002). Den stora hitlåten från "Riot Act" heter "I Am Mine" och är också skivans bästa låt. En melankolisk, folkmusikgungande liten historia. Rätt okomplicerad egentligen, men väldigt fin.

19. "Man of the Hour" - I eftertexterna till vad som tycks bli Tim Burtons sista riktigt bra film, "Big Fish", dyker stillsamma "Man of the Hour" upp och skänker ännu mer gåshud till ett redan gåshudsframkallande slut.

18. "Soon Forget" - En rätt otypisk Pearl Jam-låt då allt som hörs är Eddie Vedder och en ukulele. Lik förbannat är den lilla munsbiten en av de tre bästa låtarna på "Binaural".

17. "MFC" - Jäklar vad jag lyssnade på "Yield" när den kom! Jag lärde mig alla låtarna på gitarr och satt och spelade med. "MFC" är en rak och skön dänga kryddad med lite läcker baklängesgitarr i slutet.

16. "Gonna see my Friend" - Ett klassiskt Pearl Jam-öppningsspår, hämtat ifrån fjolårets "Backspacer". Återigen den raka rock som Pearl Jam gör så inihelvete bra.

15. "Untitled (live)" - "Live on Two Legs" är vad jag vet den första officiellt utgivna Pearl Jam-liveplattan. Sedan dess har det släppts typ en miljon andra. Sorgsna Åka på roadtrip-visan "Untitled" dök för min del upp lite oväntat minns jag, men det var kärlek vid första öronkastet.

14. "Indifference" - En av de där (många) låtarna som gör att man bara vill kidnappa Eddie Vedder och ha som hustomte på sitt landställe. Där skulle han få sitta och jamma och sjunga framför brasan eller nere på bryggan och inte en jävla myggjävel skulle våga komma och störa magin. Kanske är det också den perfekta Däcka i soffan på efterfesten-låten.

13. "In my Tree" - Mustiga pukor och lite bas drar igång detta mångfacetterade och svårgreppbara stycke ifrån gravt underskattade "No Code" - ett album jag själv placerar på plats tre, eller ibland fyra, i Pearl Jam-katalogen.

12. "Spin the Black Circle" - Spretiga "Vitalogy" innehåller grovt sett en tredjedel hårda rockdängor, en tredjedel konstigheter, samt en tredjedel makalöst vackra ballader. Till den första kategorin hör denna bångstyriga smocka som nog är det ösigaste bandet gjort.

11. "Red Mosquito" - Med doft av en rökig, bluesig jamsession är "Red Mosquito" en av de starkast lysande stjärnorna på lätt kaotiska "No Code". Mike McCready är en av mina favoritgitarrister, och sett till "Red Mosquito" borde han vara en av dina också.

10. "Nothing as it Seems" - Med väldigt hemtrevlig ståbas, och ett gitarrspel sänt från himmelen, är dystra "Nothing as it Seems" den näst bästa låt Pearl Jam släppt på den här sidan millennieskiftet.

9. "Just Breathe" - Eddie Vedders fantastiska soundtrack till rätt så fantastiska "Into the Wild" fortsätter fortfarande att växa med varje genomlyssning. Den låt ifrån efterföljande "Backspacer" som bär störst släktskap till den skivan är "Just Breathe". En riktigt snyftare där Eddie låter helt sjukt förkyld, vilket klär låten utmärkt.

8. "Rearviewmirror" - Helt och hållet Eddie Vedders låt. Fint driv i versslingan och överhuvudtaget en mycket fin låt.

7. "Garden" - Det av alla sönderhyllade, sönderspelade debutalbumet "Ten" innehåller inte en enda dålig låt. Till en av de mer udda fåglarna hör "Garden". Jag har lite svårt att köpa (den musikaliska) ihopklumpningen av grungebanden från Seattle, men i "Garden" kan man definitivt höra spår av både Alice in Chains och Soundgarden (och Kaliforniens Stone Temple Pilots).

6. "Present Tense" - Som sagt. Kidnappa Eddie Vedder som personlig underhållare till sommarstugans veranda under kylslagna sensommarkvällar.

5. "Oceans" - En till av de lite märkligare låtarna ifrån "Ten", kanske rent av den märkligaste. Den liknar egentligen inget annat på skivan, men smälter in ändå. "Oceans" är stor och mäktig, och sättet som Vedders sång smälter ihop med Jeff Aments bas är ofattbart bra.

4. "Footsteps" - Tillsammans med "Once", "Alive", "Black" och "Alone" var "Footsteps" en av de fem första Pearl Jam-låtarna att spelas in. Senare dök den även upp på Temple of the Dog-skivan under namnet "Times of Trouble", men nog är den som bäst i Pearl Jam-original. Och du Eddie, ta med dig munspelet upp till sommarstugan vetja!

3. "Porch" - Motivering:



2. "Yellow Ledbetter" - Gitarrspelet låter inte så lite Jimi Hendrix på denna låt som av någon outgrundlig anledning inte fick plats på "Ten". En mycket, mycket fin låt där - precis som hos hundra andra Pearl Jam-låtar - sången och gitarren bara stänger in sig på rummet och ligger med varandra typ fem dagar på raken.

1. "State of Love and Trust" - En till snortidig låt som inte fick plats på "Ten", utan istället återfanns på soundtracket till über-grungerullen "Singles". En rätt så enkel låt som likväl är felfri. Det simpla riffet som driver versen, den kungliga refrängen, bryggan, slingan och den lönnpunkiga avslutningen. Perfektion.

Dagens crush

Hemma i soffan med en halvordentlig förkylning idag. Lämpligt då med lite hjärndöd film, och valet föll på "Kick-Ass".

Filmen var som väntat helt ok, men alldeles bedårande är ju karaktären Hit-Girl när hon slaktar skurkar på löpande band.

Så liten, och ändå så jävla brutal.

Nästa gång vi får se Chloe Moretz sparka rumpa på bioduken blir när hon spelar den mystiska vampyren Abby (Eli, ni vet) i "Let Me In". En film som av trailern att döma är aningen elakare än - och rätt annorlunda jämfört med - sin svenska förlaga:

Misanthropian - A Torture of Your Own Design

Igår släppte min polare Janek och hans band Misanthropian sitt debutalbum "A Torture of Your Own Design". Ett ofantligt stort grattis säger jag, som var på plats och såg bandets debutspelning för typ hundra år sedan.

Tekniskt kompetent och samtidigt jävligt mustig dödsmetall står på programmet, och skivan kan du köpa hos Ginza, Bengans, CDON eller nån annan.

Skivkontraktet med BonnierAmigo-avkomman Supernova känns löjligt välförtjänt och nu ska det bli spännande att se bandets väg mot eternal stardom och utsålda världsturnéer.

Nick Cave ballar ur

Videon till "Heathen Child", första smakprovet ifrån Grindermans kommande alster "Grinderman 2" är här. Det är den mest vansinniga video jag sett på ett antal år, och kan beskådas här nedan, alternativt hos Pitchfork där jag stal den.

OBS!! Varning för att en del nakenhet förekommer, i form av lite bröst samt Warren Ellis lena stjärt.

Skivan släpps om en månad och har som synes en hungrig varg på omslaget.

Årsbästalistan: Terrible Thrills Vol.1

Steel Train är en amerikansk kvintett som inte gjort några större avtryck på mig under de åtta år bandet hittills existerat. Det nya albumet, med samma namn som bandet, är dock en rätt bra platta. Som en lite rakare, rockigare version av Ben Folds, typ.

Det coola med skivan är dock dess kvinnliga motsvarighet. Steel Train lät nämligen tolv kvinnliga artister göra sina tolkningar av låtarna på albumet, och det resulterade i samlingen "Terrible Thrills Vol.1", som nu tar plats på årsbästalistan hos The Hamburger Train.

Laguppställningen passar mig så löjligt bra att jag knappt kunde önskat mig ett vassare startfält. Scarlett Johansson, Tegan & Sara, Holly Miranda, Nellie McKay och Amanda Palmer är sedan tidigare favoriter. Och samtliga fem akter står för varsin cover som är alldeles bedårande fin.

Arrested Development-skådisen Alia Shawkat gör en fin "S.O.G. Burning in Hell", Deradoorean (Dirty Projectors) tolkning av "You are Dangerous" kan vara det bästa hon gjort hittills, och Greta Salpeters "Children in the 90s" är kunglig.

Kort och gott så hittar jag inte direkt några svaga länkar på den här skivan. Må vara att det spretar en aning på grund av de olika artisterna och arrangemangen, men det håller ändå ihop hyfsat tack vare att det ju, åtminstone i originalutförandet, är ett album.

Jag är inte överraskad över att flera av låtarna är riktigt jävla snorbra, men det som förvånar är att "Terrible Thrills Vol.1" är en så genomgående snorbra skiva.

Läs också sångaren Jack Antonoffs beskrivning av de medverkande artisterna och deras val av covers samt arrangemang här, det är trevlig läsning.

NIN + Bowie

Minns ni när året var 1995 och Nine Inch Nails gjorde en maffig turné tillsammans med David Bowie? Nä, det gör ikke jeg heller. Men hos Slicing Up Eyeballs har det dykt upp några fantastiska videoklipp ifrån den tiden.

Tydligen var övergången mellan de tvenne huvudakterna av en rätt så sömlös karaktär, då Bowie och NIN helt sonika körde ett par låtar tillsammans.

(Apropå NIN och Danmark förresten, jag upptäckte under veckans Köpenhamnsvisit att svindlande Vor Frelsers Kirke precis som många andra tydligen tillber Nine Inch Nails. Se själva här uppe till vänster.)

Hur som helst, här har ni en helt makalös version av "Hurt", och Slicing Up Eyeballs bjuckar på ytterligare tre sevärda klipp. Hur skönt är inte gitarrintrot? Eller Bowies mäktiga vers? Eller stämsången i refrängen?

Johnny Cash-versionen i all ära, men som i så många andra fall så är ju originalet så många gånger bättre än covern. I nästa blogginlägg kanske jag skriver om ett högaktuellt undantag till den regeln, men tills dess: