Nellie McKay - Home Sweet Mobile Home

På sitt femte album, "Home Sweet Mobile Home", fortsätter 28-åriga Nellie McKay att gäcka sina lyssnare. En lätt eklektisk - för att inte säga fullständigt schizofren - mix av stilar bjuds under den timme de sjutton låtarna (inräknat de fyra bonuslåtarna på specialutgåvan) pågår.

Mest är det som att lyssna på en Broadwaymusikal ifrån svunna tider, där storbandsjazz, bebop och swing står på programmet. Men just som man tror sig ha fått grepp om skivan så dyker en reggaelåt upp. Eller en svängig calypso.

Eller en helt vanlig poplåt i Suzanne Vegas anda, som öppningsdängan "Bruise on the Sky" - ett stycke musik jag blivit fullständigt förälskad i, och dessutom en låt som är ytterst nära att lyckas reclaima den ofta så bespottade tonartshöjningen ifrån schlagerhjonen.

Det spretar alltså återigen rätt ordentligt. Mer än på fjolårets "Normal as Blueberry Pie – A Tribute to Doris Day" som jag aldrig riktigt föll för. Och jag faller inte heller pladask för "Home Sweet Mobile Home". Det är en väldigt fascinerande skiva ifrån en ännu mer fascinerande artist, men åtminstone på skiva blir slutresultatet än en gång mer intressant än bra för Nellie McKay.

Årsbästalistan: Terrible Thrills Vol.1

Steel Train är en amerikansk kvintett som inte gjort några större avtryck på mig under de åtta år bandet hittills existerat. Det nya albumet, med samma namn som bandet, är dock en rätt bra platta. Som en lite rakare, rockigare version av Ben Folds, typ.

Det coola med skivan är dock dess kvinnliga motsvarighet. Steel Train lät nämligen tolv kvinnliga artister göra sina tolkningar av låtarna på albumet, och det resulterade i samlingen "Terrible Thrills Vol.1", som nu tar plats på årsbästalistan hos The Hamburger Train.

Laguppställningen passar mig så löjligt bra att jag knappt kunde önskat mig ett vassare startfält. Scarlett Johansson, Tegan & Sara, Holly Miranda, Nellie McKay och Amanda Palmer är sedan tidigare favoriter. Och samtliga fem akter står för varsin cover som är alldeles bedårande fin.

Arrested Development-skådisen Alia Shawkat gör en fin "S.O.G. Burning in Hell", Deradoorean (Dirty Projectors) tolkning av "You are Dangerous" kan vara det bästa hon gjort hittills, och Greta Salpeters "Children in the 90s" är kunglig.

Kort och gott så hittar jag inte direkt några svaga länkar på den här skivan. Må vara att det spretar en aning på grund av de olika artisterna och arrangemangen, men det håller ändå ihop hyfsat tack vare att det ju, åtminstone i originalutförandet, är ett album.

Jag är inte överraskad över att flera av låtarna är riktigt jävla snorbra, men det som förvånar är att "Terrible Thrills Vol.1" är en så genomgående snorbra skiva.

Läs också sångaren Jack Antonoffs beskrivning av de medverkande artisterna och deras val av covers samt arrangemang här, det är trevlig läsning.

Regina Spektor - första smakprovet från "Far"

Regina Spektor släpper "Far", uppföljaren till tre år gamla "Begin to Hope", i slutet av juni.

Hon slängde nyligen upp låtlistan på sin MySpace, tillsammans med ett smakprov i form av låten "Laughing With".

Mitt omdöme är att det varken hör till det bästa eller sämsta hon har gjort. Man känner igen den rysk/amerikanska tösen på långa vägar, nu i sällskap med lite trevliga stråkar. Med det sagt, "Far" är för min del ett av 2009 års mest efterlängtade skivsläpp.

- - - -

Annars lyssnar jag på Nellie McKays samlade verk i blandad ordning idag. Stundtals lite likt Regina, men med större dragning åt det teatrala, rökiga femtiotalsbarer och Broadway.