She & Him, Kägelbanan

Härmed en snabb rapport: She & Him var svinbra igår. Långt över förväntan. Jag hade tänkt mig en lite stel Zooey Deschanel med något svajig sångröst, och en onödigt tillbakadragen M.Ward.

Det blev en skönsjungande, leende, studsande Deschanel och en Ward som lät fantastiskt bra på både sång och gitarr. (Frånsett den glappande skitgitarr som lite halvt förstörde ett par låtar i slutet.)

Bandet öppnar stenhårt med fem eller sex av sina allra bästa låtar på raken, med min personliga favorit "Change is Hard" som öppningslåt.

Mittpartiet - med de på skiva lite tråkigare, lugnare låtarna är magiskt - "You Really Got a Hold on Me" lite otippat konsertens absoluta höjdpunkt.

De fartigare låtarna fungerar även de förträffligt. Jämfört med skiva går de i 1,5 * hastigheten och det blir ett sjuhelvetes sväng på hela sjumannabandet, där körtjejerna tillika förbandet The Chapin Sisters är en väldigt trevlig bekantskap.

Många - inte alla - av de nya låtarna växer också live. "Ridin' in My Car", "Home", "Over it Over Again", "Thieves" och "Gonna Get Along Without You Know" - mycket bra allihop.

Det faktum att She & Him på scen består av sju personer gör att dynamiken är stor. Det behövs, eftersom låtmaterialet stundtals är en aning enahanda och lite väl simpelt. Men som lättsam sextiotalsdoftande måndagsunderhållning? Alldeles fantastiskt.