”Pygmy” (Chuck Palahniuk)Betyg: 6/10
Chuck Palahniuk har för vana att alltid spexa till några små eller stora detaljer i sina böcker. Senast läste jag ”Survivor”, där sid- och kapitelnumreringen var omvänd vilket gjorde hela boken till en effektfull nedräkning.
Och så de återkommande momenten. I ”Survivor” bjöds det med jämna mellanrum på nyttiga husmorstips - i ”Pygmy” varvas ett rabblande av periodiska systemet, citat från kända fascister/diktatorer, och ett helt lass schyssta fightingtekniker som ”Pounding Panda”, ”Flying Hyena”, ”Monkey Mash” och ”Manatee Murder Maul”.
Men framförallt är hela ”Pygmy” skriven på ett helt unikt språk som många gånger ter sig helt jävla oläsbart.
Agent 67 kommer till USA som utbytesstudent tillsammans med ett gäng andra agenter. Utbytesprogrammet är dock bara en täckmantel – agenterna är hårt tränade terrorister ifrån en icke namngiven totalitär vansinnesregim, skickade till USA för att utföra ”Operation Havoc” i samband med en vetenskapsmässa i skolan.
På en grammatiskt helt inkorrekt engelska, i stolpig telegramform, får vi ta del av Agent 67:s - eller Pygmy som den korte unge mannen kommer att kallas - rapporter från sitt uppdrag. Chuck Palahniuk är i vanlig ordning inte särskilt lågmäld i sin kritik av det amerikanska samhället, och det blir extra effektfullt att läsa det ur detta helt främmande perspektiv.
”Pygmy” är en bok om rasism, terrorism, utanförskap och enorma kulturskillnader, och att läsa Pygmys sakligt kalla, samtidigt ruskigt svavelosande, kritik av de vardagligheter som pågår i en mellanstor stad någonstans i mitten av ett USA till bredden fyllt av hyckleri är ofta brutalt underhållande.
Må vara att man ibland tvingas läsa varje mening både två och tre gånger. (Mer om bokens språk i denna ytterst läsvärda intervju med författaren.)
Det ryms stora mängder svart humor, när Pygmy beskriver kyrkan som ”religion propaganda distribution outlet”, eller en spelling bee-tävling med orden “forced battle to list English alphabet letters”. Eller de fantastiska beskrivningarna av skoldanserna och skolans kör som föräras flera kapitel vardera.
Svart humor hör ju som bekant till Palahniuks paradgrenar, liksom hans sätt att väldigt grafiskt beskriva våld, äckel och snusk, vilket också har sin självklara plats i “Pygmy”.
Sammanfattningsvis: En väldigt läsvärd och underhållande bok, dessvärre stundtals smått oläsbar. Så här börjar till exempel kapitel två (bokens inledande tre kapitel kan läsas här):
”Dispatch Second
Begins here second account of operative me, agent number 67, on arrival retail product distribution facility of city ___. Outlet number ___. Date ___. For official record, during American winter youth attend compulsive levels of teaching; during summer, American youth must attend shopping mall.
Magic quiet door go sideways, disappear inside wall to open path from outside. Not total all glass, extruded aluminum metal frame silver edge, doors slide gone until reveal inside stand old woman, slave woman appareled with red tunic, spring apparatus gripping tunic front to hang swinging sign, printed, "Doris." Ancient sentinel rest gray cloud eye upon operative me, roll eye from hair and down this agent, say, voice like old parrot, say, "Welcome to Wal-Mart." Say, "May I help you find something?"
Mouths of this agent make smile, face design into pleasing eye contact. This agent say, "Much venerate ancient mother... where sold here location China-make 81-S-type gas-operated, rotating-bolt, fire six hundred fifty rounds per minute machine gun?"
Face of ancient mummify bound in dying skin, clouded eye only look, no blink.
Smile of operative me say, "Revered soon dying mother, distribute you ammunitions correct for Croatia-made forty-five-caliber, long-piston-stroke APS assault rifle?"
Smile of operative me, breathing, await.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar