Fish Tank

Andrea Arnolds "Fish Tank" hyllades före, under och efter Stockholms Filmfestival nu senast. Jag kom inte iväg och såg den då, men väl i helgen. Och jag kan konstatera att hyllningarna är befogade.

Det är en rätt dyster film, full av ensamhet och brittisk arbetar(och lägre)klassmisär. Det finns dock ett syfte med allt elände, det finns inte en enda scen i "Fish Tank" som bara är där för syns skull. Katie Jarvis som spelar femtonåriga bråkstaken Mia står för en helt suverän prestation i denna trots allt varma och emellanåt humoristiska film. Filmens comic relief, Mias lillasyrra är också hon fullständigt briljant. Så liten, och ändå så rapp och ful i käften. Love it.

"Fish Tank" är stundtals farligt nära att gå ned sig riktigt djupt i klyschträsket (tänk: Bullens brevfilmer), men den klarar sig undan genom att vara så pass ärlig, kompromisslös och träffande som den är.

Det svävar också en lite lätt klaustrofobisk ande över "Fish Tank", i och med greppet att låta filmen utspela sig på förhållandevis få platser rent geografiskt. Det här, och självklart filmens tilltal, gör att man kommer in i "Fish Tank" efter typ 15 sekunder, och sedan sitter klistrad tills bioduken blir svart, vilket får sägas vara ett gott betyg.

Jag har förresten införskaffat Andrea Arnolds förra film "Red Road" efter tips från bl.a. Hjärnan Mjuk av Film, så den ska också spanas in snarast möjligt.