Det finns några guldkorn, i tur och ordning gungande "Black Tongue", köttiga "Curl of the Burl"
(videon är lite NSFW på slutet), "Blasteroid" och den enda hårda låten "Spectrelight", men jag tycker inte att det räcker.
"The Hunter" är Mastodons sämsta skiva mycket på grund av ett till synes oändligt träsk av såsighet i mitten, och jag drömmer mig istället tillbaks till:
2 kommentarer:
Ja tyvärr känns det ju som att de har tappat energin, intensiteten, svänget och det jävlar anamma som jag gillat dem för.
De känns för bekväma helt enkelt. Lite light-Mastodon från soffan liksom.
Bra analys, håller helt med
Skicka en kommentar