Öppet brev till Musikindustrin

Bästa Musikindustri!

Jag hatar (uppskattningsvis 85 % av) er.

Ni är giriga jävla idioter som fokuserar på helt fel saker. Ni vägrar tänka nytt, och istället hoppas att någon annan ska lösa problemet. Eder Frälsare, tillika lilla hobbyprojekt Spotify till exempel, som dock i rättvisans namn ska sägas har någorlunda mycket musik i sin katalog sedan ni blev en storägare i företaget.

Ja, annars kan ni ju fortsätta att parallellt med Spotify-spåret via era lobbygrupper försöka påverka våra – dessvärre så inåthelvete omdömeslösa och tekniskt inkompetenta – politiker att stifta ännu fler Orwellska 1984-lagar så att vi lydiga konsumenter skräms till att köpa fysiska musik-CD och konsert-VHS igen.

Det här inlägget skulle egentligen vara en uppmaning till mina läsare att i rödaste rappet dundra iväg till lämplig digital musikaffär och inhandla The Joy Formidables debutalbum som nu äntligen har sett dagens ljus. Men när jag själv skulle köpa skivan igår så fick jag nobben av iTunes, eftersom skivan inte släppts i den svenska iTunes-affären än. Nu löste det hela sig till slut ändå, via en krånglig och långsam nedladdning ifrån bandets officiella sida ett antal timmar senare, men nog fan är det här ni borde lägga ert krut, genom att:

Se till att göra de lagliga tjänsterna bättre än de aningen mer ljusskygga varianterna, för vi är rätt många som är beredda att betala för vår kulturkonsumtion.

Men för all del, fortsätt vifta bort oss som bortskämda snorungar som ska ha allting gratis bara för att vi inte längre vill prenumerera på era Mr.Music-CD:s.

För det verkar ju helt orimligt att ni skulle se till att en skiva finns tillgänglig i hela världen samtidigt, i samtliga format konsumenterna kan tänkas vilja tanka ned skivan i?

Formatfrågan är förresten nästan värd ett helt inlägg i sig, men här nöjer jag mig med att konstatera att det är rätt svårt att köpa musik på nätet som inte är rätt hårt komprimerad. Men vad vet jag om vad konsumenterna vill ha, JAG JOBBAR JU INTE MED ATT SÄLJA MUSIK!

I fallet The Joy Formidable uppstår dessutom ett härligt Moment 22: Jag kan inte på ett enkelt och lagligt vis köpa skivan, bandet får således inga slantar, och har inte råd att åka ända till Sverige på den stora Europaturné som inleds i dagarna. En eventuell Sverigekonsert utgår därmed — en konsert som jag skulle dra med mina polare till, köpa en t-shirt och med det kasta en lagom stor bunt pengar på bandet. Kanske byta några uppskattande ord med bandet efteråt också, det finns band (jfr. ”produkter” på ert språk) som gillar sånt.

Nej, istället ska skivbolagens del av kakan fortsätta växa på något märkligt sätt — alltid jaga tillväxt — trots idoga försök att göra produkterbjudandet sämre för konsumenten. Jag minns med fasa det tidiga 00-talets pinsamma fokusering på diverse usla ”kopieringsskydd” som lyckades med att:

* Försämra eller i värsta fall omöjliggöra upplevelsen för kunderna
* Gissningsvis ta en jäkla massa R&D-tid ifrån utvecklingsavdelningarna så att Napster, Audiogalaxy, Kazaa, DC och Soulseek under olika tidsperioder var ohotade kungar inom musikspridning på internet
* INTE stoppa kopiering av skivor och illegal fildelning, eftersom man av ännu okänd anledning (och än idag!) inte fattar att en ljudström är en ljudström är en ljudström som därmed enkelt kan kopieras.

Men för all del, fortsätt ni med era härligt öppna och objektiva ”forum för digitala samhällsfrågor”, era förskottsböter på USB-minnen och EXTERNA hårddiskar (inte interna hårddiskar gudbevars, de kan ju inte användas till något pirateri), och som sagt, fortsätt framförallt att värna om upphovsrätten och kampen mot terrorismen via era kanaler in till våra folkvalda.

Det var allt för den här gången, nästa gång kanske vi kan ta upp den där filformat-tråden igen, eller kanske diskutera villkoren för musikrecensenter, hur mycket pengar era artister tjänar genom Spotify eller nåt annat skoj.

Till dess, ha det fint.
/The Hamburger Train