Maffigaste musikvideon

Jag var inte så imponerad av första smakprovet "Born Free" från M.I.A.s kommande album. Efter ett par lyssningar har låten dock växt, och videon är svidande jävla bra:


M.I.A - BORN FREE VIDEO OFFICIAL (real and explicit version)
Uploaded by elnino. - Watch more music videos, in HD!

Roligt också att den tamilska brittiskans Myspace-sida ser ut som något från nyss skrivna Geocities-inlägg.

Roligt för interneträvar

Geocitiesizer. Välj url, låt och tema och återupplev internets barndom. (Det kan gå lite slött, men det är det värt.)

Typ så här.

Eller så här.

Eller varför inte så här?

Enligt Wikipedia så lever förresten fortfarande japanska Geocities. Man kanske borde ge sig ut och surfa lite.

Årets fulaste skivomslag

Men imorrn ska skivan lik förbannat avlyssnas på väg till jobbet.

Stör inte då.

Mustig intervju med Greg Puciato

Den är förvisso lång som en halv roman, men den här intervjun med Dillinger Escape Plans Greg Puciato är grymt läsvärd.

Killen har uppenbarligen koll, och är engagerad i sina uttömmande svar på frågor som rör musikindustrins framtid, skivbolagens betydelse, sitt bands musik och en hel del annat.

Så, läs den.

Evelyn Evelyn - "Elephant Elephant"

Jag gjorde ju en längre utläggning om Evelyn Evelyn häromdagen. Nu har en officiell video till "Elephant Elephant" dykt upp också, lämplig för stora och små barn:

Mer roligt

Jag skrattade just så mycket så att jag satte mitt eget spott i halsen i all min ensamhet, till den alltid galet roliga bloggen Katastrofala Omslags senaste inlägg.

Höhöhö

Skulle ladda ned en fil. Fick den bästa captchan ever.

Evelyn Evelyn

Amanda Palmer och Jason Webley har båda jobbat som gatuartister tidigare, och i albumdebuterande projektet Evelyn Evelyn lever de ut alla sina skruvade cirkusdrömmar.

Skivan är en skruvad musikal om de siamesiska tvillingarna Eva och Lyn (alias Evelyn Evelyn), fylld av svart, underfundig humor med en handling som ligger nära cirkusdelen av Tim Burtons fantastiska "Big Fish". (Apropå Tim Burton förresten, vilken jävla kalkon hans "Alice i Underlandet" är!)

Grovt sett kan man dela in spåren på detta märkliga album i tre delar: Vanliga låtar, tivolimusikallåtar och sagoberättande. Det är en skiva som inte passar för alla tillfällen (vilket visserligen inte speciellt många plattor gör), men åtminstone ett par av de vanligare låtarna kan man plocka fram nästan när som helst.

Öppningsspåret "Evelyn Evelyn" är en väldigt stämningsfull duett, och Kimya Dawson-flamsiga "Elephant Elephant" en skönt fånig humörhöjare. Allra bäst är emellertid countryfolkiga "You Only Want me 'Cause you Want my Sister". Ännu en fantastiskt stilig duett, där Amanda Palmers röst fullständigt smälter mitt hjärta som så många gånger förr. "My Space" är kul och lite schlagersvulstig, i synnerhet i det Queen-bombastiska gitarrsolot. Roligast med "My Space" är dock den oändligt långa gästartistlistan där bland andra Tegan & Sara, Weird Al, Andrew W.K. och Frances Bean Cobain står med. Den avslutande ukulelecovern av Joy Divisions gamla slagdänga "Love Will Tear Us Apart" är inte alls dum den heller.

Sagoberättarspåren, tre till antalet, är också väldigt bra, men kanske inget man lyssnar på sådär fantastiskt många gånger. Samma sak gäller de mer musikallika sångerna som ibland blir väldigt enerverande, ibland nästan kan klara sig helt på egen hand (närmast är Ditty Bops-aktiga "Have you Seen my Sister Evelyn?", men oftast mest fungerar helt ok eller rent av finfint som sammanhållande av historien.

"Evelyn Evelyn" är en charmig skiva som håller strålande för typ två till fem genomlyssningar, därefter vill man nog börja sålla och välja enstaka låtar. Köp gärna skivan förresten, eller spana åtminstone in webshoppen med sina fantastiska paketerbjudanden som bara blir bättre och bättre ju längre ned du scrollar.

Tyvärr ingår inte ett Sverigebesök i tvillingsyrrornas sedan igår pågående europaturné, utan vi askmolnsinbäddade nordbor får tills vidare nöja oss med Youtube:











Vill du ha ännu mer Amanda Palmer? Då har jag plockat russinen ur kakan, och tycker att du ska kolla på det här, det här, det här, det här och framförallt det här.

VULKANCHOCKEN

Svensk media förnekar sig fan inte. Hela listan, de obligatoriska checkboxarna, så är läget i din kommun, och säkert nån rackare som RASAR över denna isländska chock-kupp.

DN har en notis om att svenska kungaparet blivit försenade för att fira nån kärringjävel i Danmark, och på uppslaget innan gör man en jättegrej om de "tusentals svenskar [som är] fast i flygkaoset".

Alltså, jag har läst lite journalistikvetenskap och så, och känner till närhetsprincipen, men lik förbannat blir jag smått illamående av att läsa artiklar med just den här vinkeln.

Att när svenskar, detta folkslagens folk, härskare över människoraser, Übermensch över Übermenschen, drabbas av en sån här FRUKTANSVÄRD NATURKATASTROF (fuck Haiti, fuck Katrina, fuck Bangladesh och framförallt fuck hela jävla Afrika) så är det givetvis det värsta som kan hända världen.

En familj tvingades rent av åka FINLANDSFÄRJA hem från semestern i Egypten! Andra sitter fast i Thailand och vet inte om de får åka hem på tisdag ELLER onsdag! Fatta vilken mardröm.

(Själv skulle jag i skrivande stund ha varit i London och shoppat/fikat/ölat (måste sluta använda uttrycket "ölat" på ett ironiskt sätt, om vinden vänder kan jag bli sån) men sitter som ni ser istället hemma och rasar lite lagom.

För övrigt gillar jag hela konceptet med vulkanutbrottet. Inte mer än rätt att Moder Jord får pumpa tillbaks lite på den världsekonomi som allt som oftast knullar henne i röven.)

Khoma - A Final Storm

Det har gått fyra år sedan Umeåbandet Khoma släppte magiska "The Second Wave", men redan så här en vecka efter albumsläpp kan konstateras att "A Final Storm" lätt är värd den långa väntan.

Få eller inga är de tidningar som inte givit "A Final Storm" högsta eller näst högsta betyg. (GP, Aftonbladet, VF, Corren, Metro, Expressen, Gaffa, Dagensskiva.com)

Musikaliskt sett är det mer av samma. Isis med gnällsång; Ett långsamt och enklare Tool; Som Kent borde ha låtit; Sena Neurosis möter Radiohead runt "OK Computer", eller nåt i den stilen. Mörkt, ångestladdat, stämningsfullt och knäckande jävla bra.

Variationen står dels sorgsna balladen "Harvest", dels efterföljande, snabba "Osiris" för. Förstnämnda låt är med sina stråkar och sitt trumvispande bland de finare stycken musik som skrivits i år. I "Osiris" blir Jan Jämtes gnälliga sång aningen påfrestande, men låten i stort är kanon och det är kul att höra Khoma spela lite snabbare och hårdare. Annars har jag förvånansvärt svårt att beskriva storheten med Khoma. Extremt mycket handlar om stämningen snarare än 100 % felfria låtar, de finaste melodierna du någonsin hört, eller den mest unika musiken.

Men lyssna bara på det maffiga outrot till skivan i form av de två sista minuterna av "Mist" med tunga post-metal-trummor och olycksbådande körsång. Eller melodierna i vers och refräng i "From the Hands of Sinners" där nyss gnällanklagade Jämte står för en helt suverän insats.

Skivan finns på Spotify och Khoma spelar på Debaser Slussen den 21 april.

Här är två liveklipp ifrån bandets comebackspelning på Umeå Open för snart en månad sedan:

(Färska "In it for Fighting")


(Gamla "One of Us Must Hang" - Jag får fortfarande sån jääävla gåshud av den tre minuter långa instrumentala avslutningen)

Skivåret 2010, en första kvartalsrapport

Det har hunnit släppas ett helt gäng sköna skivor under årets första tre månader. Jag känner själv att jag ligger lite efter, det finns en del halvt olyssnat i skivhögen, där jag har högst förväntningar på Red Sparowes och Coheed & Cambria, och är väldigt nyfiken på Mokoma, The Arrows, Melissa Auf Der Maur och From First to Last. She & Him är än så länge en besvikelse, och jag behöver lyssna mer på Joanna Newsom innan hon ev. tar plats på en årsbästalista. Mike Pattons Mondo Cane-platta fick jag tag på först häromdagen, Jucifer, Cancer Bats, Evelyn Evelyn och Hindi Zahra likaså. Flera av de plattorna har dock release under Q2, som de framgångsfriserade börshajarna brukar kallar det, så jag har ju möjlighet att återkomma.

Under årets första kvartal hamnar hur som helst åtta skivor på listan här bredvid, och åtminstone hälften av dem lär stanna där året ut.

1. High on Fire - Snakes for the Divine
High on Fire är bara tre personer men låter som ett helt godståg sprängfyllt med livstidsdömda blodtörstiga fångar. "Entomedskitighet och Mastodonmangel" skrev jag om förra plattan, den här gången bör man lägga till Motörheadsväng och Pink Floyd-ambitioner till listan. "Snakes for the Divine" innehåller i princip all bra hårdrock ihopsmackat på ett och samma ställe. En jävligt mäktig skiva helt enkelt.


2. The Dillinger Escape Plan - Option Paralysis
Man behöver fortfarande sätta i sig en åksjuketablett eller två inför ett möte med The Dillinger Escape Plan. De Nine Inch Nails-doftande melodiösa inslagen fortsätter att bli allt fler, men det är fortfarande inte speciellt radiovänligt och ännu finns en hel del ös kvar. Andraplatsen är här en liten chansning eftersom Dillinger-skivorna brukar behöva ett gäng månader på sig för att sjunka in.


3. Charlotte Gainsbourg - IRM
Årets första fullträff när den dök upp strax efter nyår. Varierat, avslappnat, finstämt och kul. Jag gillar fortfarande Charlotte Gainsbourgs Beck-samarbete "IRM" väldigt väldigt mycket.




4. Jónsi - Go
Bättre än senaste Sigur Rós-albumet, bättre än Riceboy Sleeps. "Go" är ett finfint verk som vinner i längden.






5. Holly Miranda - The Magician's Private Library
Drömskt och lite mystiskt, och rätt stora likheter med Scarlett Johanssons Tom Waits-platta. (Vilket inte är så konstigt eftersom Scarlett sägs gilla Holly Miranda.) Fans av Elysian Fields och Mazzy Star borde tycka om det här. "The Magician's Private Library" passar bra i sällskap med en god bok och/eller en regnig bussresa.



6. Lightspeed Champion - Life is Sweet! Nice to Meet You
Lyckas inte toppa sin senaste föregångare, men Devonte Hynes och hans Lightspeed Champion har fått ihop ännu en svulstig, trallvänlig, lekfull och stabil popplatta. Det räcker rätt långt.





7. Jaguar Love - Hologram Jams
Discosvängigt, lagom tjatigt och med en sångare som inte går att ta miste på. Jaguar Love följer upp sin debut med en väldigt charmig skiva. Charmigast av alla är "Polaroids and Red Wine".





8. First Aid Kit - The Big Black and the Blue
Jag hade nog egentligen förväntat mig mer, men låtarna på First Aid Kits fullängdsdebut bildar en väldigt trevlig helhet med nog många formtoppar för att än så länge ta plats på årsbästalistan.

Ett två ett två

Testar att mobilblogga lite. Hej 2006!