Årets bästa skivor, 2007

Det blev ju ett rätt skapligt skivår till slut. Visserligen en tämligen ohotad etta i form av Machine Head, men där ett helt gäng artister lyckats med det svåra konststycket att kräma ur sig en uppföljare till en tidigare fullträff.

Här följer 2007 års trettio bästa album, samt några bubblare.

1. Machine Head - The Blackening
Att Robert Flynn och hans mannar skulle kunna följa upp 2004 års magnifika ”Through the Ashes of Empires” med ett ännu vassare alster vågade jag aldrig riktigt tro förrän skivan faktiskt var här. Med svulstiga tiominuterslåtar à la ”…And Justice For All”, häpnadsväckande gitarrlir och brutal tyngd är det bara att lägga sig i fosterställning och njuta när Machine Head drabbar dig med en kraft som inte synts till sedan debutplattan ”Burn My Eyes” för tretton år sedan!

2. CocoRosie – The Adventures of Ghosthorse and Stillborn
Fortfarande väldigt udda, men också med ett låtmaterial som är systrarna Bianca och Sierra Casadys starkaste hittills. CocoRosie tar lite tid att lära känna, men det är väl spenderad tid. Börja med den här skivan, och låtar som ”Japan”, ”Promise”, ”Rainbowarriors” eller vemodigare nummer som ”Raphael” och ”Werewolf”.

3. Tegan and Sara – The Con
Jag har tidigare tyckt att näpna tvillingparet Tegan och Sara Quin varit just…näpna. På ”The Con” hörs ett antal dystrare, konstigare arrangemang och totalt sett fjorton låtar där åtminstone elva av dem är omöjliga att sluta lyssna på.

4. The Dillinger Escape Plan - Ire Works
Allas våra matematikmetallkonstnärer The Dillinger Escape Plan fortsätter här efter redan klassiska ”Miss Machine” med en skiva som är nästan lika bra. Mer knastrig elektronik än tidigare, men ännu med en stor dos jävligt hetsiga låtar, några svulstiga refränger och en lagom stor vilja att ta den genre de i stort sett skapat själva vidare.

5. Neurosis - Given to the Rising
Trodde du liksom jag att Neurosis var på väg att bli mjuka och vemodiga, och att ”Given to the Rising” skulle bli ett rätt fjuttigt album? Tänk om. Det här är svintungt, och apbra.

6. M.I.A. - Kala
Man kan omöjligt bli på dåligt humör av att höra M.I.A. leka sig igenom ännu ett helgjutet alster.

7. The Ocean - Precambrian
Tyska ångestmaskinen The Ocean nallar från Neurosis, blandar in diverse amerikanska metalcoreinfluenser och Porcupine Tree-progrock och knockar därmed de flesta lyssnare på vägen. Tyngre än din överviktige farfar.

8. High on Fire - Death is This Communion
“Jag borde ha gått på konserten” är en tanke som numera alltid kommer förfölja mig när jag snurrar denna fina mix av Entombedskitighet och Mastodonmangel.

9. Säkert! – Säkert!
2007 kom att bli året då Annika Norlin och hennes Säkert! fick mig att inte längre reflexmässigt vomera så fort det blev tal om handklapp i låtar. Den bästa svensksjungna plattan på jag vet inte hur länge. Att säga att jag lyssnade sönder de sorgsna balladerna är en underdrift.

10. Jesu - Conqueror
Långsamt, sprakigt, och alldeles underbart. Massivt och bräckligt på samma gång.

11. Pig Destroyer - Phantom Limb
Med sin ömsom lekfulla, ömsom gravallvarliga våldsgrindcore är Pig Destroyer en akt som förgyllt många slentrianmässiga tunnelbaneresor. Ändå inte fullt så bra som ”Terrifyer”

12. Gogol Bordello - Super Taranta!
Gogol Bordellos självutnämnda zigenarpunk blev på förra skivan en aning enformig (så även live). Här är det klurigare, trixigare och bättre än någonsin.

13. Logh - North
Om Jesus musik är bräcklig och massiv på samma gång är skånska Loghs ungefär detsamma. Förvisso mer åt det bräckliga hållet, och betydligt mindre brutalsprakigt. En ytterst stilig snyfthistoria från början till slut.

14. Porcupine Tree - Fear of a Blank Planet
Steven Wilson och hans Porcupine Tree har gjort sin mörkaste, jobbigaste skiva hittills. 18-minutersstycket ”Anesthetize” är makalöst i all sin svärta, och jag ångrar nästan att jag valde en Barcelonaresa framför Porcupine Trees Stockholmsspelning nu när jag vet att de lirade denna låt live.

15. Kongh - Counting Heartbeats
Årets svenska metaldebut. Kongh spelar så långsamt att man nästan blir förbannad. Kruxet är bara att det är så jävla hårt att man inte vågar höja rösten så länge Kongh håller låda.

16. Minsk - The Ritual Fires of Abandonment
Chicagogänget Minsk gick i februari rakt upp på förstaplatsen över årets post-metalplattor. Skivan deras bleknade dock en aning med tiden, och man fick se sig omsprungen av såväl Neurosis som The Ocean och - beroende på hur man definierar genren - också Jesu och Kongh.

17. Baroness – The Red Album
Ett sjuttiotalssvängigare Mastodon som på “The Red Album” låter skönt spontana och skönt…bra.

18. Poison the Well - Versions
Avig, skön och nyskapande metalcorevariant som fört in nytt blod i en annars rätt anemisk genre.

19. The Fall of Troy - Manipulator
Ungt gäng som med tekniska färdigheter och det karakteristiskt sinnessjuka och spattiga gitarrspelet låter minst dubbelt så gamla som de faktiskt är. Jämfört med tidigare en aning mognare, men med bibehållen energi.

20. Bonde do Role – With Lasers
Jag hajade storheten lite för sent. Tackade nej till en intervju med den spexiga brassetrion, och missade även två(?) konserter med detta skruvade band. Nåja, skivan får duga tills vidare, som dansant botemedel mot trista hemmakvällar.

21. Bad Religion – New Maps of Hell
Bad Religion släppte under 2007 sin sjuhundrafemtioandra skiva som låter precis likadant som de tidigare sjuhundrafemtioen. Gott så.

22. The Jai-Alai Savant – Flight of the Bass Delegate
Reggae, sjuttiotalsrock, allehanda proggerier och lite pop. Det här hade varit årets bästa skiva om bara låtmaterialet varit lite starkare.

23. Arch Enemy – Rise of the Tyrant
Svulstiga melodier och en vrålilsken Angela Gossow i högform. En jävligt mäktig albumcomeback från ett grymt liveband.

24. Down – III: Over the Under
All star-bandet Down fortsätter att leverera sin svängiga träskrock utan att överraska nämnvärt. Det behövs liksom inte.

25. Scarve – The Undercurrent
Franska Scarve släpper en skiva som är…väntad, stabil, och ett fullgott substitut i väntan på nästa Meshuggah-alster. Skandinaviskklingande, überteknisk och futuristisk dödsmetall med en knorr.

26. Land of Talk - Applause Cheer Boo Hiss
Ett något ilsknare Cardigans med starka låtar. Stilig debut i gränslandet mellan pop och rock. Ibland väldigt vackert, oftare klädsamt stökigt.

27. Kruger – Redemption Through Looseness
Schweiz svar på Mastodon. Spontana Roliga timmen-jam varvas med blytungt allvar och med en större dos originalitet kan Kruger bli rejält stora framöver.

28. Raging Speedhorn - Before The Sea Was Built
Litegrann enformigt, men brittiska Raging Speedhorn lyckas bygga något nytt ovanpå de tidigare två suveräna plattorna. Ett litet kliv åt Neurosishållet även om den brutala metalcoresluskpunken fortfarande finns där.

29. Explosions in the Sky - All of a Sudden I Miss Everyone
Fin post-rock. Som vanligt.

30. Grinderman – Grinderman
En tjurig och stökig Nick Cave. En apa på omslaget. Funkar för mig.

Några andra som var mer eller mindre i närheten av listan: Aereogramme, Tomahawk, The Arcade Fire, Coheed and Cambria, Kate Nash, Radiohead, Come Sleep, Burial, Volbeat, A Swarm of the Sun, Hella, Band of Horses och Taint