En afton med Nick Cave - efteråt

Förhoppningsvis lydde ni mitt råd och köpte biljetter till "An Evening With Nick Cave".

Det var nämligen förjävla bra.

Förväntningarna var hoppfulla men lite förvirrade. Skulle det bli sagoläsning, spoken word, flams eller musik? Det blev i första hand en avskalad konsert, men med stora inslag av sagoläsning, frågestund och en del flams.

En aningen hes Nick Cave inledde med att vara sagofarbror och läsa litegrann ur färska boken "The Death of Bunny Munro" , därefter fick han sällskap av två av sina gamla vapendragare Martyn Casey och den ständigt lika festlige multiinstrumentalisten Warren Ellis.

Det blev en sällan skådad hitkavalkad, med Herren Caves lugnare nummer i centrum. Mellan varje låt tändes salongen upp och Cave bjöd in till frågestund. Dessa blev av det lite mer "ropa högst"/tramsiga slaget, men det kändes väldigt publiknära, varmt och underhållande. En publikmässig höjdare var den förvirrade kvinnan som skrek efter "The Mercy Seat" sekunderna efter att de sista tonerna av "The Mercy Seat" klingat ut, och Nick Caves samspel med denna kvinna kvällen igenom fick mig nästan att tro att hon var anställd för att medverka i showen. En annan frasse, uppe på balkongen, skrek idogt efter den finstämda gamla biten "Watching Alice", men Cave viftade bort dessa uppmaningar eftersom "Watching Alice" är en fin sång, medan huvudpersonen Bunny Munro inte tänker fullt så fina tankar.

Bokutdragen lovade förresten väldigt gott, och det blir nog ett inköp av boken framöver.

Men som sagt, musiken stod i centrum. Nya versioner av "The Mercy Seat", "Do You Love Me", "Red Right Hand" och en febrig, avskalad "Tupelo". "The Ship Song", "The Weeping Song", några verkliga guldkorn från fantastiska "No More Shall We Part". En (inte så oväntat) malande "Grinderman" och några alster från senaste Bad Seeds-skivan. Allt som oftast fruktansvärt bra.

Tyvärr fanns inte PJ Harvey på plats i publiken den här kvällen, men annars fanns inte mycket mer att önska av showen.

Den som gillar Nick Cave - och det gör man väl i regel om man är vid sina sinnens fulla bruk - skulle ha stormtrivts igår. Vi som var där gjorde det.

SVT var förresten där och filmade, så kanske kommer denna afton snart till ett licensbetalande vardagsrum nära dig.

(Bilden tog jag på Way Out West förra året. Numera är Nick Cave utan mustasch eftersom hans fru, fick vi veta, tyckte att det var lite som att kyssa en liten dörrmatta luktandes curry och gamla cigg. Så hon drogade ned honom och rakade av den.)