Berättandet står i centrum i Jennie Dielemans ”Välkommen till Paradiset” (med medryckande foto av Shahab Salehi). Möten med människor, och deras egna berättelser, är grunden i denna rätt obehagliga granskning av turistindustrin. Boken är egentligen inte särskilt ilsket skriven, men berättelserna och samtalen är stundtals så äcklande att ”Välkommen till Paradiset” är en av de senaste årens viktigaste, bästa, och hårdaste käftsmällar.
Med avstamp i turismens historia och svenska långliggare på Gran Canaria tar Dielemans och Salehi oss med till mexikansk miljöförstöring via ett mänskligt zoo, en Hollywoodputsad tripp i DMZ, dominikanskt All inclusive-elände, burmesiska slavar byggandes thailändska lyxhotell, och en svensk guidebok till hur du bäst köper sex i Phuket.
Olika sorters turism avhandlas, med den gemensamma beröringspunkten att turismen ständigt förstör och förvanskar de platser där den likt en farsot drar fram. Förstör genom att hänsynslöst trasha miljön på de platser lyxhotellen och golfbanorna ska byggas. Förvanskas för att genomsnittsturisten vill att resan ska motsvara förväntningarna – som bilderna ser ut på film, i resereportage eller i resebyråernas kataloger. Thailändarna SKA vara ständigt leende, ursprungsbefolkningen i det där mystiska landet SKA bära höftskynke och ring i näsan, det SKA vara primitivt och fattigt i byarna och spanjorerna SKA vara lite sådär härligt ”mañana mañana”.
Begreppen ”linkage” och ”leakage” är högintressanta för den som tror att turism i fattiga länder skulle vara en välgärning. ”Linkage” handlar om turismens anknytning till lokalbefolkningen, medan ”leakage” är ett mått på hur mycket pengar som läcker ut från turistorten och tillbaks i händerna på de utländska företag som etablerat sig där. I de värsta All inclusive-fallen kan det röra sig om 70-80 % och en form av turism där hotellägarna samarbetar med korrumperade poliser för att så effektivt som möjligt kunna stänga ute lokalbefolkningen så att pengarna hamnar i ”rätt” fickor.
”Välkommen till Paradiset” lämnar en grymt sur eftersmak i munnen. Det är en ytterst välskriven och gedigen bok som alla borde läsa.
- - - -
Vad ska det bli härnäst? Jag har både ”Amerikanska fascister” och ”Svensk Maffia” högt upp i läshögen. Men först kanske jag borde rensa hjärnan och läsa om ”Kurt och Fisken”…
2 kommentarer:
Nej, man blir inte direkt lockad att åka till Thailand efter att ha läst Jennies bok. Se Mammut också. Den lämnar ungefär samma eftersmak i munnen.
Den ligger definitivt högt på filmlistan. Men först som sagt, "Kurt och Fisken" och eventuellt nån Will Ferrell-rulle på det.
Men absolut, svenskarnas pågående kolonialisering av Thailand är vidrig på rätt många sätt...
Skicka en kommentar