lördag 12 juli 2008

Tokyo efter 2,5 dag

Tokyo är en löjligt stor stad om ni inte redan visste det. Vi har hur som helst försökt plocka stadsdelar efter bästa förmåga, men den ena är ju större än den andra! Samtliga med egen karaktär och väldigt väldigt trevliga.

Påstått snobbiga Ginza var väl också ganska snobbigt, men samtidigt grymt trevligt. Lallade runt på 5 våningar leksaksaffär, Sony Building, en enorm saluhall, käkade bento-låda i parken och hade det allmänt trevligt. På eftermiddagen/kvällen själpte vi i oss ett gäng drinkar på gemytliga (och som namnet antyder, väldigt prisvärda) 300 Bar och fortsatte sedan shoppandet.

Innan dess ett besök i Akihabara, elektronikshopparstadsdelen. Lite lagom hysteriskt, och med shopping i form av ett mycket prisvärt makroobjektiv. Första snabba testet:


Och så rullbandssushi till middag. Vi åt dock inga fräscha minifiskar:


Upp i svinottan sen, och fiskmarknaden i Tsukiji. Vi hade från flera håll hört att det var ett måste, men när klockan ringde 05:45 imorse kändes det inte riktigt så. Det var definitivt värt att inte ignorera klockjäveln. Inte ett dugg turistvänligt med livsfarliga små truckar som försökte plöja ned en, och ilskna fiskargubbar som inte ens var i närheten att buga inför störiga turister. Likväl ruskigt häftigt! Dels för att det är en del av näringskedjan man sällan ser, dels för den makabra uppvisningen i döda/halvdöda havslevande ting av alla dess slag.

Parkbesök i solskenet/hettan, båtåkning i ösregnet/åskvädret, samt tempelbesök och sightseeing i extremt mysiga Asakusa därefter. Och nyss hemkomna från den sjukaste matupplevelsen hittills i mitt liv.

Vi hade fått nys om en tofurestaurang som vi hittade efter vissa besvär (För er som sett Wayne’s World 2: Tänk bröllopsjaktscenen med “2nd Presbyterian Church”). Där var varken menyer eller personal engelskspråkiga. Vi beställde två menypaket, vilket innebar något i stil med åttarätters. Några små krux infann sig dock. Dels var en lite väl stor del av rätterna baserade på den slemmigare sortens tofu - majoriteten av dem dessutom i början av middagen, och dels vägrade de duka ut och bära in nästa rätt innan vi rensat tallrikarna. Hur man skulle få i sig spektaklet, vad som skulle blandas med vad, och vad vi överhuvudtaget åt förstod vi inte mycket av. Nåväl, ett minne för livet, och om inte annat grymt vällagad mat fick vi. Samt två-tre årsransoner av Tofu då.

Tokyo är allt som allt helt suveränt än så länge. Det är lätt att hitta, finns något att garva åt och fascineras av i varje gathörn, och inte sällan får man känslan av att vara i framtiden.

Imorrn är det söndag, och därmed läge att dra till Harajuku.

Och för er som undrar: Ja, utsikten från hotellrummet duger även på kvällen:

5 kommentarer:

åsa sa...

Det verkar fortfarande inte direkt synd om er.
DN hade en grej om rollspelscafeer i lördags:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=803927

En rollspelsfika serverad av katt, där har ni en sak till att-göra listan att lägga till!

Anonym sa...

Roligt att läsa hur ni har det! Japan verkar vara minst lika bra som man tänker sig.

Åsas tips ovan verkar bra! Ni får testa något av caféerna, verkar helt sjukt och väldigt japanskt!

Anonym sa...

På bilden kan man faktiskt se Hyatt där "Lost in Translation" spelades in, det är huset som ser ut som tre trappsteg högst upp. Baren ligger högst upp i trappan, på 54 våningen...

Jesper sa...

Ja, vi var uppe på New York Bar och tog en drink en kväll. Passade då på att fotografera lite åt andra hållet också. Det är kul med utsikter, och man tröttnar nästan aldrig på Tokyos ondskefulla röda lampor på kvällarna.

Anonym sa...

Vi åker. Ska bara köpa hus, V8 och lite annat först...

Vad blev det för kameragrejer?!?!?! :-D

Utsikten skäms inte för sig, du.