Cirkeln är sluten

Tillbaks på Cross Hotel i Osaka igen. Första hotellnatten tillbringades ju där, och nu har vi tänkt sova här de sista tre också. Trots att det bara ligger på sjunde våningen. En slappardag i Osaka med så kort agenda som möjligt (parkhäng står högt på listan), samt en dag i Nara är planen.

Kyoto då? Det finns hur mycket som helst att berätta. Och se. Och uppleva. Allt sånt.

Vi har hunnit med vår beskärda del av geisha-spaning i de mysiga gränderna, alldeles lagom många tempelbesök, traditionellt japanskt boende, japansk frukost, japansk middag. Har ätit slemmig mat för ett sekel nu.

Gion Matsuri sägs vara en av Japans mer sevärda festivaler, och den lyckades vi bevittna direkt när vi kom till Kyoto. Helt ok timing. Första kvällen folkfest, gågator, krimskrams och plockmat i små stånd. Hade det varit i Sverige hade det känts Vattenfestival och/eller Kiviks Marknad, nu var vi en bit hemifrån och knatade runt bland stånden med ögon stora som faten man får sin kopp med grumligt grönt te från. På morgonen efter gick en enorm parad med 32 stora vagnar och lite annat jox genom staden.

Det gyllene templet i Kyoto kändes klart överskattat. Förvisso en mycket vacker byggnad i suveränt snygga omgivningar, men av de UNESCO-världsarv vi prickat av kändes det här mest turistigt och inte alls lika charmigt som övriga tempel och palats. På bussresan hem i förmiddags stannade vi dock till vid Nijo-jo, ett gammalt Shogun-palats. MYCKET häftigt, storslaget och lågmält på samma gång. Tipset till Kyotobesökare är därmed att hoppa av bussen halvvägs ut mot guldtemplet. Ni kan få vår turistbild istället, vassego:


Arashiyama, i Kyotos västra utkanter, besöktes igår. Där fick vi blandad sightseeing med ett mysigt tempel, en fet bambuskog och inte minst ett tvättäkta apberg som höjdpunkterna. Vi testade också det traditionella krubbet Soba, kalla bovetenudlar med lite sjögräs, wasabi, lök och nån sojasås. Perfekt bukfylla på väg till aporna. Aporna fyllde vi i sin tur med äppelbitar direkt från våra händer. Vi tog typ en kvackiljon bilder på aporna som strövade fritt uppe på berget.



Boendet i Kyoto var på traditionellt Ryokan. Pappersväggar, sömn på futon, tatamimattor/golv, schyssta bad, och en orgie i japansk artighet ifrån folket som hade stället.

Väl i Osaka en promenad längs hysteriska Dotonbori och dess många uteställen och ännu fler spelhallar. Japanerna i allmänhet, och Osakaborna i synnerhet, verkar ha ett inte alltför hälsosamt förhållande till sin Pachinko. Nästan lika hälsosam är förresten ljudnivån i dessa spelhallar. I den sista vi besökte försökte man visst överrösta kulsmattret med Extremes gamla slagdänga “More than words” på repeat.

Surrealistiskt.