Här dör fotbollen

Nu börjar jag förstå vad sportkrönikörerna pratar om när de gång efter annan utbrister i ett unisont ”Här dör fotbollen!”

Sport”journalisternas” skäl brukar vara att några kids slagits i ett industriområde, eller möjligen att någon singlat in en papperssvala på plan, medan min förklaring är en annan.

Ljungskile.

I varje allsvensk omgång dessa drängar ska ut och förstöra spelet dör fotbollen litegrann. Sällan har jag varit så förbannad efter en match där tre poäng har bärgats. (Tack Mendes/Burgic!)

Inte nog med att Ljungskile maskar från minut ett och drar ned på tempot när varje sådan möjlighet ges. Grisspel vars like jag inte sett sen Örebros glansdagar i mitten av nittiotalet. Men dessutom går man in medvetet sent i varje situation och försöker skada sina motståndare i sämsta Rubarth-stil (Mats var för övrigt rent magiskt usel idag). Helt jävla makalöst att domaren i princip släpper alltihop.

Nästa gång någon gnäller om Allsvenskans standard vill jag inte i nästa mening höra uppmuntrande ord om dyngspelande småstadsgäng som Ljungskile eller Gefle. (Eller för den delen stora, stolta, mäktiga, ofelbara djurgården – som ju trots allt uppfunnit den moderna fotbollen.)