Om jag vore arbetslös och göteborgare skulle jag, förutom att prata med en skapligt ful dialekt, möjligen inte ha ett lika späckat schema under de helger som Göteborgs internationella filmfestival pågår.
Härmed några ord om den inledande helgens rullar.
- - - - - -
Encounters at the end of the world (Betyg 8/10) – Werner Herzog har åkt till Antarktis och träffat en brokig skara forskare, bohemer, överlevnadsexperter och eremiter. Resultatet är en oerhört sevärd och framförallt mångfacetterad bild av en del av världen som åtminstone jag inte visste så mycket om. Ni vet, den som annars brukar porträtteras uteslutande med bilder på maffiga isberg i solskenet och pingviner struttandes omkring på desamma. Annorlunda, utbildande, fascinerande. Se den.- - - - - -
The Speed of life (Betyg 5/10) – Amerikanskt indie-drama. En helt ok historia som dock inte lämnade några bestående intryck trots en massa (för många?) känslosamma och komplicerade relationer hit och dit. Lite småsvårt att komma innanför skinnet på karaktärerna.
- - - - - -
The Trap (Betyg 7/10) – Serbisk dramathriller. Till skillnad mot ovan nämnda The Speed of life lärde jag direkt känna denna films karaktärer. Och därmed våndas med dem i alla de svåra problem och beslut de ställdes inför. Gripande drama om en familj som rasar samman i jakten på pengar till sonens hjärtoperation.
- - - - - -
Take the bridge (Betyg 5/10) – Tjusigt berättat självmordsdrama som kretsar kring fyra ungdomar i New York-stadsdelen Washington Heights. Stundtals lite småjobbig och även repetitiv, men på det hela taget underhållande och sevärt. Regissören Sergio Castilla kom på besök efter filmen och gaggade lite vilket alltid är trevligt.
- - - - - -
Autistic disco (Betyg 4/10) – Tysk ångest. Sju mer eller mindre psyksjuka ungdomar ska under en tid komma överens isolerade i en liten alphydda. Mängder av skitjobbiga och starka scener, men resultatet blev intressant snarare än bra. Filmens regissör Hans Steinbichler och manusförfattarinnan Melanie Rohde svarade på frågor efter filmen, och avslöjade att detta autistiska diskotek egentligen var resultatet av en skådespelarkurs.
- - - - - -
Night of the innocents (Betyg 3/10) – Jag fick lite ”Jönssonligan”-vibbar av denna kubanska komplikationskomedi. Skaplig underhållning men (på ett dåligt sätt) märkliga personporträtt och i längden en smula långtråkigt. Att filmen dessutom var textad av någon som inte ens låtsades att han eller hon kunde engelska gjorde ingenting bättre, då det till exempel tog typ halva filmen innan jag insåg att tillmälet ”travesty” nog skulle vara beskrivningen ”transvestite”.
- - - - - -
Casual day (Betyg 3/10) – En spansk version av ”Office space”? Jo, det var ungefär vad jag trodde på förhand. Istället en rätt dyster berättelse om ett företag på en härligt teambuildande kick-off. Inte särskilt engagerande, långtråkig, och dessutom fick jag vatten på min fördomskvarn kring hur många år (30? 40?) efter Sverige (m.fl.) en del (ofta katolska…) länder ligger i jämställdhetsarbete och kring kvinnosyn. Sjukt snygg vinjett dock!! Samt ett face-to-face med regissören Max Lemcke efteråt, kul!
- - - - - -
Echo (Betyg 8/10) – Dansk psykologisk thriller som trots fina sommarbilder var en rätt bra bit ifrån ”Bestefar og jeg”. Inledningsvis riktigt jävla obehaglig, men efterhand bättre balans mellan de olika delarna. Ömsint far-son-skildring, ondskefull spökhistoria, spännande thriller och sorgsen tragedi. Se den.
- - - - - -
Vintervärd: John Ajvide Lindqvist – 18:58 kom vi ut från Pustervik och visningen av ”Echo” och två minuter senare skulle John Ajvide Lindqvist hålla låda i festivaltältet. Han snackade film och visade klipp från sina favoritfilmer och sådant som inspirerat honom. Allt från ”Idioterna”, ”Naked lunch” och ”Pans labyrint”, till ”Jönssonligan” och skitläskig japansk skräckfilm avhandlades. Mycket underhållande och en fin bonus samt avslutning på en första filmhelg.
- - - - - -
Sammantaget ovanligt många rätt dåliga filmer, men som synes i alla fall tre guldkorn. Och trots allt bara en film som jag blev ordentligt uttråkad av (Casual day). Nästa helg blir det några sköna kortfilmsrace, en Erlend Loe-filmatisering och lite annat smaskigt.
Och eftersom det kommer från mig som stolt Stockholmare och i vissa sammanhang inbiten Göteborgshatare (sportsliga anledningar snarare än de omkring 280 regndagarna per år) tål det att sägas igen:
Göteborgs filmfestival spöar Stockholms dito på de flesta fronter. Festivalkänslan är betydligt större liksom utbudet. Priserna å andra sidan är lägre och ja…det är mer gemytligt helt enkelt.
Men det kanske är så det blir i en småstad, vad vet jag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar