Göteborgs Filmfestival 2012

Alla gratisätande jävla pirater som vägrar betala för kultur, de ska bara ha och ha och allt ska vara gratis och helst vill de att alla stackars kulturskapare ska DÖ!

När man går på Göteborgs Filmfestival får man intrycket av att verkligheten inte riktigt är den som underhållningsindustrilobbyn försöker måla upp (, utan snarare kanske så här). Det är rätt många som liksom jag betalar rätt stora summor för att konsumera film i det här fallet - under filmfestivalens första helg var det fullt på var eller varannan film jag var på!

Vad vill jag säga med det här då? Det gamla vanliga tror jag, att underhållningsindustrin borde lösa sina egna problem genom att erbjuda sina kunder vad kunderna vill ha istället för att vända sig till lagstiftare och försöka få dessa att langa fram det ena sjuka lagförslaget efter det andra. Det ligger ju onekligen en hel del kulturbudgetar (hos privatpersoner) och skräpar här och där.

Men, åter till ämnet: Göteborgs Filmfestival 2012, det här är vad jag såg och vad jag tyckte under den helg jag var nere i år:



Goddess of the Stadium - Betyg: 4/10

En dokumentärfilm om två damfotbollslag i Kongo. Ingen speakerröst och knappt någon bakgrundshistoria gjorde att denna på pappret - och ibland även på duken - fascinerande historia rann ut lite i sanden.


Japan Pics - Betyg: 8/10

Svensk dokumentär om varför japaner fotograferar så mycket. En väldigt varm och humoristisk film som utan att vara exotiserande gräver skapligt djupt i det japanska psyket. Filmens skapare Martin Steinberg tar själv stor plats i filmen under sin resa till Japan, och han gör det med bravur. Frånsett en lite såsig karaokescen så är "Japan Pics" en klockren liten pärla!


Gzim Rewind - Betyg: 9/10

Se. Den. Här. Filmen. (Den kommer på SVT den 23 februari, antar att man kan se den på SVT Play efter det. Missa inte.)


Red State - Betyg: 6/10

Genre-gegga. Fånig high school-rulle blir via tokig sektfilm en rätt intensiv thriller och ytterligare en eller två genrer mot slutet. Löst baserad på händelserna i Waco i början av 90-talet är det en rå och obehaglig film med en hel del kolsvart humor. Räcker inte riktigt hela vägen fram, men som slötittarmaterial på en fredagkväll är den perfekt.


Startsladden - Betyg: 7/10

Ovanligt många regissörer och andra inblandade på plats, och i vanlig ordning en mycket bra kortfilmstävling. Jag saknade de riktiga topparna, men vinnarfilmen "Dance Music Now" var en helt klart en värdig vinnare, som jag ser det i tuff konkurrens med "Astrid", "Next Door Letters" och "Baggy".


The Color Wheel - Betyg: 7/10

Svartvit grynig amerikansk indiekomedi med lågt tempo i handlingen, och vansinnesjävlatokhögt tempo i dialogen. Jag satt och log så gott som hela filmen igenom åt den sköna kemin och snacket mellan filmens huvudpersoner - ett skapligt livstrött syskonpar som åker på en liten roadtrip. Roligaste komedin jag har sett på ganska länge, men i stort en rätt oförarglig film.


Either Way - Betyg: 6/10

Isländsk rulle som utspelar sig på 80-talet och handlar om två snubbar som målar de gula strecken på vägen i de nordvästra avkrokarna av Island. Pluspoäng för den minst lika karge regissören som i eftersnacket bland annat berättade att filmen var tvungen att utspela sig på 80-talet eftersom han inte ville ha med några mobiltelefoner, och att Islands första asfalterade väg utanför Reykjavik byggdes 1973.

Dramakomedi skulle jag nog kalla den, inte särskilt mörk, men inte heller överdrivet glad.

Väldigt fin även om jag nog inte kommer att bära med mig den särskilt länge.


The Good Doctor - Betyg: 6/10

Orlando Bloom spelar en doktor som bara vill vara duktig men som inte riktigt får till det. En av hans patienter fattar tycke för honom och uppskattningen är ömsesidig. Och sedan ballar det ur. Klart sevärd om du är sugen på nånting hyfsat lättuggat ifrån Hollywood.



The Substance - Albert Hoffmann's LSD - Betyg: 6/10

En film om LSD. Tar upp i stort sett all historia och alla aspekter av den tokiga drogen. Mängder av stiliga arkivbilder och en snyggt berättad historia. Pendlar mellan att vara tröttsamt respektive befriande drogliberal, och att höra regissören Martin Witz berätta om sin kärlek till LSD efter filmen kändes lite konstigt. Men han fick en hel del mothugg ifrån publiken och det blev en intressant diskussion. Överlag är det de här bonusgrejerna som är så jäkla bra med filmfestivaler!


The Giants - Betyg: 5/10

"Flickan" möter "Stand By Me" möter "It's Not Me I Swear". Belgiska tonårsgrabbar är ensamma hemma på sommarlovet med allt vad det innebär. Förutsägbar men skön rulle.


Svenska Bilder 8 - Betyg: 8/10

Nästan högre klass på filmerna här än i Startsladden, vilket förstås vittnar om vilken jävla supertävling Startsladden är. "Den berömde Jafar Hasan Aboud" och Erik Löfgrens skruvade "Mankó" om en man och en ko är två filmer ni definitivt ska hålla utkik efter!




Jag hade inte haft något emot att åka ner en helg till, eller åtminstone stannat ett par dagar extra. Av det jag såg att döma så var även detta års festival en riktigt bra sådan!