Nytt, avlyssnat och härmed kort avrapporterat

Poison the Well - The Tropic Rot
Jag smådyrkade ”Versions” när den kom och har därefter hunnit se Floridabandet Poison the Well live två gånger innan avtäckandet av denna uppföljare. Experimentell hardcore med nu-metal-vibbar är fortfarande en någorlunda rimlig beskrivning av bandet, men den här gången är det mer ren sång varför jag hävdar att närmaste musikaliska släkting är Blindside. (Vilkas två år gamla ”The Black Rose EP” jag har missat fram till nu.) I skivans avslutande låt närmar man sig rent av Muse.

”The Tropic Rot” är en rejäl skiva där det garanterat finns mer att upptäcka.

Murmansk – Eleven Eyes to Shade
Wow! En såväl ogästvänlig som olycksbådande albumdebut från detta finska band som spelar nån slags hårdare shoegaze. Det ekar och skramlar, gitarren är årets hittills ledsnaste, och sångerskan Laura har precis rätt balans mellan gnäll, likgiltighet och desperation. En riktig överraskning och lätt en topp-5–placering så här långt på årsbästalistan!




Tinariwen - Imidiwan: Companions
De sköna tuaregerna i Tinariwen är tillbaks med sitt fjärde album. Jag har fortfarande ganska nära till dampen när jag lyssnar på dem under längre stunder, men ett par låtar i stöten eller som bakgrundsmusik funkar deras svängiga musik, i genren som tydligen heter Tichoumaren, utmärkt.




Monolith – Eclipse
När det/den bärande riffet/slingan i en niominuters postrocklåt inte håller måttet, och inte heller produktionen, så blir det gärna dödligt tråkigt. Monoliths postrock/-metal är av det lugnare slaget, varför kontrasten mot den Neurosis-lika brölsången blir alltför stor.

Nej, det råder mördande konkurrens inom den här genren just nu, varför Philadelphias Monolith efter kvalspel tvingas till spel i Superettan nästa år.