Neurosis igår. Total svettneuros. Precis som för två år sedan överjävligt varmt, gissningsvis återigen på bandets begäran. Möjligen inte riktigt lika saunalikt som sist, men...varmt nog.
Själva konserten liknade också till väldigt stora delar den förra. Glest i publiken dock, sist var det packat. Låtlistan svämmar över av alster från "Given to the Rising". Av de nio låtar som framförs under den 90 minuter långa urladdningen hämtas åtminstone fem från det senaste albumet.
Det har konstaterats en miljard gånger, men herresatan, Neurosis live är en så löjligt brutal maskin att bevittna. Scenen är mörk och oinbjudande. Josh Graham, bandmedlemmen som enbart står för de visuella effekterna, har snickrat ihop en riktigt obehaglig samling gryniga filmbilder på vargar, explosioner och skräckslagna människor, vilket passar den malande ångestmetallen ypperligt.
Ljudet är högt och bra. Skäggaporna Scott Kelly och Steve Von Till har fortfarande två av metalvärldens mäktigaste gutturalvrål, och de gånger då basisten Dave Edwardson hjälper till med sången är det riktigt kungligt.
Avslutande "Through Silver in Blood" (förvisso med en oerhört pajig lieman på filmduken) är ungefär så tung som musik blir. Punkt. När låten avslutas med enbart ett frenetiskt tremannakrigstrummande och gnissel blir jag sugen på att höra en hel konsert med bara det ljudet.
Smaka på de sista tre minuterna från det gamla Roadburn-giget (från typ 02:00 eller nåt, inklusive nyss nämnd pajig lieman):
Återigen var jag både mentalt och fysiskt urladdad efteråt.
En riktigt mäktig upplevelse.
Och som vanligt gör min kameramobil som bäst ifrån sig i totalt jävla mörker, som synes i detta inläggs inledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar