Göteborgs Filmfestival – kortrecensioner

Fyra långa och sexton korta filmer blev det under helgen som gick. Sammantaget kan man säga att när kortfilm är bra, så är det riktigt bra. Och om det inte är bra så är det i alla fall kort. Kortfilmerna betades av i två omgångar, dels i ”Maximerat Animerat” (för tredje året på raken), samt i ”Svenska Bilder 7”.

Här följer kortrecensioner av helgens rullar, i kronologisk ordning. (Jag har inte hakat upp mig i betygssättningen, det var helt enkelt många 7:or.)

- - - -

”All That She Wants” – Betyg: 7/10

Vi blev sjuuu-huuukt besvikna när vi i ett ganska tidigt skede insåg att den här filmen inte alls handlade om Ace Of Bace. Nu vet vi ju fortfarande inte vad han killen med konstiga nyllet gör nuförtiden.

Istället ett dystert, ondskefullt, långsamt och svart kanadensiskt drama om två skapligt dysfunktionella sällskap/familjer på landsbygden vars vägar korsas.

I början kändes det lite väl segt och konstigt, men man kom in i tempot, sögs med i det makalöst snygga fotot och en alltmer spännande historia.

Filmens regissör Denis Coté sa ett par ord innan visningen. Att han inte hade några pretentioner att göra film som passar alla. Och att en del som ser filmen kommer att behöva tålamod.

Med det sagt: ”All That She Wants” är en film jag inte skulle rekommendera alla, men som jag tyckte var riktigt annorlunda och bra.

- - - -
”Maximerat Animerat” – Betyg: 5/10

Tredje lasset om 10 tecknade rullar för min del. Tyvärr det svagaste startfältet hittills.

Mycket flum, en del rätt trista grejer, ett par lovande säckar som tyvärr aldrig knöts ihop.

Men också guldkorn som ”Glow” – en rasande vackert animerad historia om 20-talets Radium Girls i New Jersey. Eller ”KuyGorozh”, en rysk gammal saga med smått hysteriska drag. Avslutande ”Father” var också fin.

- - - -
”Hälsningar Från Skogen” – Betyg: 6/10

Livet på landet, rakt och ärligt. Utan buskis, utan allför många klyschor (även om det i vanlig ordning är sommar när det ska göras svensk film) och utan elakheter.

Två års dokumentärfilmande i en liten svensk håla, mestadels med regissörens egna föräldrar framför kameran, har resulterat i ”Hälsningar Från Skogen”. En rad varma och humoristiska porträtt visas upp i en stillsam och stilistiskt mycket välgjord film.

- - - -

”The Prince of Broadway” – Betyg: 7/10

En skön New York-hustler som kallas Lucky ägnar dagarna åt skitsnack samt försäljning av piratkopierade varor i ett dolt rum i sin armeniske chefs butik. Möjligen inte en helt problemfri tillvaro alla gånger, men nog fan blir det än värre när en kvinna en dag dumpar en 1,5-årig påstådd son i famnen på honom. Dags för det klassiska ”Otippad förälder får baby på halsen”-temat alltså.

Ändå känns det inte särskilt uttjatat. Detta tack vare att filmen är väldigt lågbudget (på ett bra sätt), är rollbesatt med nästan uteslutande amatörskådisar, och har en ofta improviserad dialog. Detta utan att kännas ett dugg sunkig, snarare skönt dokumentär. Både lillkillen och han som spelar Lucky torde ha stora skådespelarkarriärer framför sig.

Flerfaldigt prisbelönad på flera internationella festivaler. Hos mig är den snubblande nära en åtta i betyg.

- - - -

”Everything is Fine” – Betyg: 7/10

”Farväl Falkenberg” möter ”Paranoid Park”. En dag finner sig 16-årige Josh plötsligt ensam kvar i det tighta kompisgänget sedan resten av dem begått självmord på olika håll. En till synes oförklarlig självmordspakt där Josh lämnats utanför.

Han går in i en tid av nära nog total tomhet, även om han söker tröst hos en av polarnas alkoholiserade far, och hos en annan av vännernas exflickvän.

Kanadensiska ”Everything is Fine” är en karg men samtidigt älskvärd film. Möjligen att man som åskådare blir lite trött på den kylige Josh, men att han stänger in känslorna sina efter en sådan tragedi är å andra sidan inte särskilt konstigt.

- - - -

Svenska Bilder 7 – Betyg: 7/10

Det visas väldigt mycket kortfilm på Göteborgs Filmfestival. Det är bra. Jag hann tyvärr inte se tävlingsfilmerna i år, men väl ett av kortfilmsracen med ett paket om sex svenska rullar.

Mycket hög kvalitet överlag, även om både ”Monster” och ”Barbieblues” kunde ha varit längre. ”Jonny Heiskanen” var väldigt bra, och filmen som i programmet ytterst träffande beskrevs ”som om Norén regisserat ’Fight Club’”.

- - - -

En annan bra grej: Jonsborgs Gatukök på Aveeeniiiiiyn har Happy hour! Ät två, betala för en. Världens billigaste falafeltallrikar blev det innan första filmen.

Dessutom sken solen i Göteborg under helgen. Vad är oddsen för det?