Jag har under kvällen försökt chatta med Ticnets VD Mats Brandt för att få svar på frågan om när deras ombud egentligen får tillgång till sina biljetter och varför denna tidpunkt är en bra bit innan allmänheten kan shoppa loss. Tyvärr utan framgång, då det var 867 andra som var inne på Plus-Sverkers chat och skrev.Sverker var ändå ganska bra i Plus, liksom LiveNations slemmiga VD (tror jag att han var) som lät rätt lack på Ticnet.
Min personliga teori är ändå att Ticnet inte orkar bry sig så där oerhört mycket om att biljetterna till deras evenemang säljer slut på nolltid. Att man dessutom vill lösa problemen genom att själva auktionera ut biljetterna med motiveringen att man är en så jävla seriös aktör är enbart löjeväckande. Då slänger jag ”Svensk Damtidning” och spyr.
Annars har samma sak hänt som när jag hörde Portisheads nya platta tidigare i år (som för övrigt har bleknat sen dess och föga oväntat var jag lite väl snabb i mitt utnämnande av 2008 års bästa album, who would have guessed?). Hur som helst, jag kapitulerar vid första genomlyssningen av Frida Hyvönens magnifika nya alster ”Silence is Wild”. Högsta betyg i DN, Metro är också nöjda medan SVD tar det lite lugnare.
På Way Out West i somras var scenen för stor, solen för stark och låtarna för nya. Ändå gjorde Frida Hyvönen en mycket bra spelning, och de skruvade mellansnacken förgyllde. Nu får jag äntligen lära känna låtarna i en lugnare miljö, och till min stora glädje kände jag mycket väl igen både ”Dirty Dancing” och ”Enemy Within” (oerhört vacker refräng i den sistnämnda). Lekfullt allvar, briljanta texter, enkla melodier blandat med kluriga passager. Svensk mästare i musik är hon just nu, Frida.
Imorrn ska det inhandlas biljetter till den norrländska damens Stockholmsspelning på Södra Teatern den 1 december, hoppas de inte hinner ta slut till dess. (Då får jag handla hos Slutsålt.nu eller biljettmannen med luvan och käkpartiet.)
