The Kristet Utseende må ha världens bästa bandnamn och en del
sanningar i sitt bagage, men fan vet om det inte är dags att omvärdera
deras gamla dänga
"Bärs som bärs"?
För jag vågar påstå att Russian Rivers Supplication utöver volymprocenten inte har så värst många gemensamma beröringspunkter med typ en Arboga 7,2.
Supplication är en brown ale som legat och myst till sig på Pinot Noir-fat tillsammans med körsbär i ett drygt år. En del mjölksyrebakterier har nog langats i också, för det här är rätt så surt. Grundölet får i ärlighetens namn inte speciellt mycket spelrum, men jag vågar säga att det är nära nog är en fulländad ölupplevelse ändå. Sötman och smaken från körsbären är inte speciellt stor, men den finns där. Strävheten från rödvinsfatet och syran från bakterierna samspelar på ett briljant sätt med grundölet, och det händer hela tiden saker med ölet beroende på dess temperatur. När den värmts upp lite väl mycket blir den nästan julkryddig, och åt kriek-hållet. Ja, rätt så lik Liefmans Glühkriek helt enkelt, men samtidigt betydligt torrare och mer komplex.
Ölen har ett
välförtjänt toppbetyg på Ratebeer och det är inte för inte som Russian River Brewery räknas till ett av världens allra bästa bryggerier. Det här är nära nog en fulländad ölupplevelse. som visserligen inte får speciellt mycket utrymme. Tyvärr är denna skapelse ju jävligt krånglig att få tag på. Eller: Den tillhör
Russian Rivers standardsortiment och är relativt enkel att hitta längs
USA:s västkust, men därutöver är det lite jobbigare då bryggeriet inte
exporterar.
Mitt inköp av den här ölen är en historia i sig.
Den korta historien
lyder att den helt enkelt är inköpt på plats på bryggeriet i Santa
Rosa, någon timmes bilfärd norr om San Francisco.
Den lite längre historien innehåller bland annat en väl optimistisk dagsrutt, en GPS som helt plötsligt lagt på en dryg timme på färdplanen, och en rejält snirklig mörkerkörning längs Highway 1. Vi var egentligen lite för trötta för att köa 45 minuter för bord en stojig lördagskväll men vad gör man? Vi fick plats på bryggeriet och jag hann testa igenom ett drygt dussin av Russian Rivers helt gudomliga ölsorter, däribland världsberömda
dubbel-IPA:n Pliny the Elder i princip direkt från spenen. Där och då var det inte så svårt att förstå att vår servitör kvällen innan, i mysiga Eureka, i princip gjorde glädjedanser för vår skull eftersom vi skulle få besöka det legendariska bryggeriet.
Jag ångrar litegrann att jag inte köpte med mig fler av deras öl hem på bekostnad av några andra, men det är ju som bekant lätt att vara efterklok.
Som inbiten Comic Sans-hatare känns det lite jobbigt att Russian Rivers etiketter är besudlade med detta dagistypsnitt, men det är å andra sidan det enda jag har att anmärka på - i övrigt är det full pott som gäller till Supplication.
