Breaking Bad - Säsong 3

(Spoilerfritt inlägg)

En magisk säsong fullt i klass med de första två - och en kunglig fortsättning på den enligt mig vassaste dramaserien just nu.

Jag tyckte precis att Breaking Bad var på väg att tappa lite fart i och runt det förvisso riktigt coolt utförda avsnittet "Fly", när geniet Vince Gilligan återigen växlade tempo på ett smått ursinnigt vis i god tid före säsongsavslutningen.

Utan att avslöja för mycket kring handlingen så har många av seriens karaktärer visat upp sina allra grisigaste sidor hittills och med det utvecklats många, många dimensioner. Skyler, Marie, Hank, Mike, Saul, Gus - alla har de växt något enormt under säsongen, från att ha varit rätt så lätta att förstå sig på, till rejält komplexa personligheter.

Breaking Bad är så otroligt bra på att visa upp alla vidrigheter som handeln med droger för med sig, och hur säckar med pengar och/eller kemisk glädje radikalt kan förändra en människa man trodde man visste var man hade. Och hur den kan plocka fram en ännu lite äckligare handling ur en redan äcklig människa.

På samma gång vidrigast som mest älskvärd har Jesse varit. Aaron Paul har fått spela ut sitt fulla register där jag skrattade högt åt en replik som "Gatorade me, bitch!" för ett par avsnitt sedan, och led med honom under säsongens första, för Jesses del, miserabla halva.

Stundtals tyckte jag att säsong tre av Breaking Bad trampade lite vatten, så jag hoppas verkligen att Vince Gilligan och övriga inblandade ger denna briljanta serie en, max två, säsonger till och därmed en värdig avslutning. Om bara serien fortsätter att hålla stilen lär den att gå till tv-historien som en av de smartaste, visuellt häftigaste och mest nerviga serierna någonsin.

Nu ska jag över till Sepinwall och läsa hans (garanterat spoiler-rika!) intervju med Gilligan.