Bär McKinnons Umlaut

Jag blev mycket glatt överraskad när jag hittade Umlauts självbetitlade debutskiva på Spotify. Bakom namnet Umlaut döljer sig Clinton "Bär" McKinnon, tidigare saxofonist och låtskrivare i småknasiga Pattonprojektet Mr.Bungle.

Ännu en glad överraskning är att mycket av Umlaut-plattan bär släktskap till Mr.Bungles makalösa sista album "California". Med andra ord en smältdegel av trallvänlig gammelpop, några hårdare tongångar och sinnesrubbad cirkusmusik. Det spelas en hel del mungiga och mystiska inslag finns i nästan varje låt.

Mike Patton gästsjunger på läckra "Atlas Face", och skivans avslutande låt "Dain Bramage" påminner om trevliga instrumentalorkestern Tin Hat Trio.

Lyssna på Umlaut om du gillar Dog Fashion Disco, Mr.Bungle eller sjaskiga positivhalare med finklädda apor som kompisar.

Läst på semestern - "A Thousand Splendid Suns"

Precis som planerat hann jag plöja en hel del böcker under semestern. Kommer att publicera några korta recensioner av vad jag läst, i kronologisk ordning, börjandes på bryggan i Hälsingland, via ett par sidor på en klipphäll i Stockholms skärgård, till hängmattan och solnedgångarna på södra Öland.

- - - -

"A Thousand Splendid Suns" (Khaled Hosseini)
Betyg: 9/10

"A Thousand Splendid Suns" är otroligt nog en ännu mer gripande, olycklig och makalös bok än föregångaren och dundersuccén "The Kite Runner" ("Flyga Drake"). Via två kvinnors uppväxter och liv får läsaren en rejäl lektion i Afghanistans nutidshistoria, från Sovjetockupationen via tokiga krigsherrar och de sinnesrubbad, vidriga talibanerna, till allas vår världspolis USA.

Jag känner mig stundtals riktigt illa berörd av all misär - det är i grund och botten en väldigt mörk bok - men det ryms också massor av värme, samt små strimmor av humor och hopp.

Det känns som att det går så jäkla enkelt när Khaled Hosseini plitar ned sina historier. Han hoppar utan problem flera dagar, månader eller år framåt i tiden, hela tiden med både flyt och nerv i behåll. Man känner oerhört starkt för bokens två huvudpersoner, och person- och miljöbeskrivningarna är så klockrena att man lever sig in i boken på ett sätt som gör den omöjlig att lägga ifrån sig.

Jag kan precis som i "Flyga Drake" störa mig litegrann på att det ibland blir lite väl otroliga vändningar på saker och ting, men det hindrar inte "A Thousand Splendid Suns" från att vara en helt fantastisk bok.

Louis C.K. till Sverige i höst

Via Trettioplus kommer en rapport om att en av världens just nu roligaste komiker, Louis C.K., kommer till Sverige i höst! (Med en ny show dessutom.)

Biljetter är inhandlade via Ticnet, och det kommer bli magiskt skoj.

Louis C.K. om barn:



och om teknikens framsteg: http://www.youtube.com/watch?v=rOtEQB-9tvk

Hej Konsument!

Nä men om man skulle korka upp sig en finöl och lyssna på lite gammal Foo Fighters?

(Återkommer ev. med en ölrecension senare. Men inte av FF bästa album "The Colour and the Shape".)

POSSUMATTACK!!

Converge - Dark Horse

En spattig gitarr hämtad direkt ur Mega Man 2, en ursinnig refräng som flörtar med Mastodons "Blood & Thunder", och en fortsatt ovilja att kompromissa överhuvudtaget. Aningen mer lättlyssnat än tidigare dock.

Hur som helst, Converge släpper nytt i slutet av oktober och "Dark Horse" är första smakprovet. Ett skivsläpp att se fram emot.

Inte ett helt fult skivomslag heller.

Lyssna här.

First Aid Kit i höst

Unga syskonduon First Aid Kit besöker storstäderna i höst för ett par konserter, berättar Luger.

Jag har nästan lyssnat sönder ep:n "Drunken Trees" och tänkte inte missa Stockholmsspelningen den 4/11. Här är småknattarnas suveräna Fleet Foxes-cover:

Soulsavers, Red Ghost

Nya Soulsavers-plattan "Broken" (Myspace, Spotify) är en ganska ojämn historia. Fantastiske Mark Lanegan sjunger på de flesta låtarna, allra mest fantastiskt är det i Will Oldham-covern "You will miss me when I burn", en av årets allra bästa låtar så här långt.

Helt dumt är det inte heller i "Unbalanced Pieces" där Lanegans mäktigt dova stämma smälter ihop fint med Guden av sång, Mike Patton.

Därefter dyker det upp ett par rätt så anonyma skapelser som möjligen kommer att växa med tiden men som alltså bidrar till skivans nämnda ojämnhet.

Men på tre av skivans fyra avslutande spår dyker så en för mig ny bekantskap upp. Australiensiskan Rosa Agostino alias Red Ghost sjunger med en underbart skön sångröst och jag vill höra MYCKET mer med denna tös. På Red Ghosts Myspace finns ett par låtar upplagda, bland annat en väldigt fin cover på Mars Voltas "The Widow".

Alla måste lyssna.

Felbeslut på Råsunda

En rätt kul grej med att ha säsongskort på Råsunda är att man match efter match är omgiven av samma oefterhärmliga frassar.

I vår närhet sitter två snubbar, i olika sällskap, som delar en och samma egenhet: De har ingen som helst känsla för spelet men kommenterar gärna högt och ljudligt vad de tycker att AIK-spelarna ska ta sig för.

"MEN GÅ UPP I RYGG DÄR DÅ", när AIK-backen sekunden senare istället kliver två steg bakåt och lugnt kan plocka ned en boll och ta hand om motståndarnas anfallare.

"SPELA I DJUPET" när Antonio Flávio är i färd med att vända bort ännu en back och skaffar sig ett lysande skottläge.

"UT PÅ DEN BOLLEN" när målvakt Örlund mår alldeles utmärkt av att stå kvar samt hade behövt Bolt-speed för att hinna först.

Och så fortsätter det. Bäst är "aj aj aj"-mannen som utöver ovanstående kackiga analyser också utbrister ett bekymrat "aj aj aj" så fort motståndarna har bollen på AIK:s planhalva. (Kan dock bli lite tröttsamt i längden.)

Det slår liksom aldrig fel heller. Eller jo, det är just vad det gör. Det slår helt enkelt aldrig rätt.

- - - -

I övrigt rättvist med oavgjort. Men den där jävla Ingvarsson är Sveriges tveklöst sämsta domare just nu, en värdig arrogant skitstövel till arvtagare åt våra klassiska domaregon Frisk och Fröjdfelt.

Det är kul med proffsdomare.