Om Sveriges stafettlag från längdskidåknings-vm 2003 var en framgångsrik, egensinnig sångerska/pianospelerska skulle det vara Tori Amos. Och isåfall skulle det just nu vara Jörgen Brink som kör fjärdestreckan, överatt till Amos karriär. Brink, den ökände svenske längdskidåkaren som ju fullständigt körde in i väggen när han skulle förvalta Sveriges (ointagliga…) ledning. I Tori Amos fall har kollapsen pågått i över fem år nu.”Scarlet’s Walk” från 2002 hade ett lass riktigt fina låtar, men speltiden på dryga 74 minuter imponerade inte. Hon har därefter fortsatt med sina maratonlånga skivor, med i princip meningslösa efterföljarna ”The Beekeeper” och ”American Doll Posse”.
Nya alstret ”Abnormally Attracted to Sin” är stöpt i samma mall. Det börjar mycket bra med hotfulla ”Give” och ett sound som påminner mig om tretton år gamla mästerverket ”Boys For Pele”. Lite elektronik, och lite dystra stråkar, gott så. Sedan ska man i vanlig ordning ta sig igenom totalt sjutton låtar under 72 minuter och det är tyvärr ett omöjligt jävla uppdrag. Såsigt, segt, intetsägande.
De fullträffar (=fyra första album) hon gjort tidigare kan ingen såklart ta ifrån henne. Och live är Tori Amos magisk oavsett vilka låtar hon framför. Men de risiga mastodontskivorna hon envisas med att ge ut nuförtiden lämnas med fördel olyssnade.
Det här måste såklart räddas upp med ett Youtube-party.
"Muhammad My Friend", med gästsång från Maynard James Keenan:
"Caught a Lite Sneeze" i en finfin liveversion:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar