Trivium

Jag lyssnar på kommande plattan "Shogun" just nu och kan konstatera att Trivium har ballat ur fullständigt.

Jag hör en vämjelig sörja av Lordi-schlager, de sedvanliga Metallica-stölderna och en härlig dos nu-metalliska breakdowns. Skapligt illa eftersom Trivium för fem år sedan var ett sjukt lovande band med ett gång småkids som hade något verkligt stort på gång med sina 1,75 första album.

Har inte ens hunnit halvvägs och ändå ofrivilligt fyllt min egen mun med sur spya tre-fyra gånger.

Nej, det blir ett besök på YouTube och den numera klassiska texttolkningen av "Pull Harder on the Strings of Your Martyr":

Veckans bästa YouTube

Beroende på var du tjänar ditt levebröd kanske den här inte är helt work-safe. Eller jo. Och kul.

Slangade ned första säsongen av de här nissarna igår, återkommer väl med en rapport senare.

Spindeln i nätet med många bollar i luften

En kollega, vi kan kalla honom Dr.Death, fick i uppdrag att skriva en rollbeskrivning för en kommande platsannons. Vi började bolla klyschor med varandra, varpå han listar dessa egenskaper, som jag gärna skulle se i framtida jobbannonser:

Egenskaper du bör ha:
• Båda bollarna i luften
• Kan ta eget initiativ på beordran
• Bra på att ta i människor
• Säger ”vänta lite här nu…” när andra säger ”let’s go!” - och tvärtom
• Ser svårigheter där andra ser möjligheter - och tvärtom
• Teamplayer, göra saker själv skrämmer skiten ur dig
• Du är råttan i pizzan

Heart Vs. McCain

Erik tipsade om detta brev, från Heart till John McCain. Roligt, och ett lagom grovt påhopp.

Darwin Awards – Rat Edition

Den första av helgens två bisarra naturupplevelser var när vi, någon kilometer utanför Mörbylånga på Öland, såg en grävling korsa vägen precis framför bilen (Vi hann stanna.) Jag visste inte ens att de fanns i levande (tredimensionell, icke-geggig) form. Men förstod samtidigt av dess inte-så-raska gångstil att den levande varianten är rätt ovanlig.

Men det sjukaste skedde på lördagen. Nån händig gubbe i området hade fixat en eld på allmänningen, för att elda upp ris, grenar och annat junk. Vi passade på att tömma tomten på detsamma, och eldade på bäst vi kunde.

Jag var lite rädd att en del av högen som ännu inte fattat eld låg lite väl nära träden på andra sidan. För att inte starta skogsbrand bad jag Madeleine, som ändå stod nära den lilla högen, fösa den närmare själva elden.

När hon föser som bäst hoppar en stor råtta fram och springer mellan benen på henne. Råttan måste ha legat där och myst i (den måttliga) värmen från brasan. Här kanske ni undrar vem som blev räddast, hon eller råttan – här kommer svaret:

Råttan får finpaniken och ägnar de närmaste 200 millisekuderna åt att tänka ut en flyktväg. Målet för flykten blir dessvärre de varmaste, mest centrala delarna av den väldigt varma eld som vi matat med väldigt många grenar, barr och en del torrt gräs den senaste timmen. Det var en hyfsat makaber syn att se råttan borra sig längre in i det där ilsket eldröda partiet av elden. Sprak och fräs. Framliden råtta är nu ett fall för Darwin Awards.

När jag berättade detta för Daniel på jobbet toppade han givetvis med en ännu värre historia.

Hans bror med familj (tror jag det var) hade stiftat bekantskap med en liten fågel som nyfiket brukade hänga utanför deras köksfönster. Studera matlagning och annat hemtrevligt. Tydligen blev den lite väl nyfiken och flög in i huset häromdagen.

Brodern tar det närmaste som finns till hands – en filékniv (Hej Nilecity!) – och försöker vänligt fösa ut fågeln i naturen igen.

Givetvis flyger fågeljäveln åt motsatt håll, skär sig rätt friskt, flyger runt och blöder i större delen av kök och vardagsrum. Avlivning följer. Fräscht.

Frukoststavningar jag hatar

The. Thé. Jos.

Veckans djurhud

På lunchen idag fick jag veta att en kollega "tror att han...hemma nånstans..." har ett apskinn.

Alltså, djurhud utav typen apa.

Jag skrattade så jag grät, och insåg med ens att det här för mig kommer bli ett Happy Place i miniatyr.

Om det regnar småspik ute och folk luktar äckligt på tunnelbanan är det bara att blunda och tänka på apskinnet, liggandes i den där villan i Rönninge. Magi.

Folk och folk

Idag kom domen för bajenhuliganernas uppträdande under AIK-bajen för en tid sen.

Det är en lite rolig övning att utifrån den domen (där hammarbyfansen försökte spränga AIK:s målvakt vid tre tillfällen, polisen vid två, samt ta sig in på planen 2-3 gånger), och den som föll efter AIK-huliganernas grindskakning år 2004, försöka jämföra de två händelserna och komma fram till vilken som var "farligast". (Utifrån de två domsluten kan man nästan tro att det som hände 2004 var värre, eller?)

Hammarbys straff, att spela inför ett tomt Södra i kommande derby, lär för övrigt ge en del klirr i kassan då ståplatspubliken nu kommer köpa betydligt dyrare sittplatsbiljetter istället.

Men hur som helst, tar jag av mig AIK-glasögonen ett slag kan jag lätt konstatera att SvFF är aningen inkonsekventa i sina bedömningar.

AIK - HIF, 2008 : http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=161982&x=1&a=1144305

AIK - HIF, 2004 (ärende 249) : http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=161982&x=1&a=341852

Jag skal dansa ompa til jag dør

Det blev två gånger ompa idag, trots att det stundtals kändes långt ifrån som en sådan dag.

Först inhandlades biljetter till Mahala Raï Bandas spelning på Södra Teatern i november, och på väg hem blev det ett spontaninköp av Firewaters nya alster "The Golden Hour".

Blir bra med lite österländska tongångar när den usla hösten nu börjar närma sig.

Bärsblogg

Double Bastard BeerBlog - en ny stjärna på ölbloggarhimlen.

Läs till exempel Myten om Mariestads, intressant.

Själv fick jag tipset från en annan ölblogg, ofta ypperliga Ofiltrerat.se.

Kvalfundering, 3-5-2

Inte för att döma ut det nya spelsystemet som sådant...men, borde de inte ha testat det på träning nån gång innan iallafall?

En textrad jag inte riktigt kan tolka

"Search for cheese of gold..."

- James Hetfield, The Unforgiven III

(Dessutom är ju versen skapligt snodd från Stone Temple Pilots "Creep")

Kompisar från förr

Tiden går fort när man har roligt. Det är snart dags för mig att säga hejdå till Nancy Botwin igen. Lutar åt ett minst sagt hetsigt avsked den här gången. Och gissningsvis en brutal cliffhanger inför ännu en säsong.

Trevligt och tryggt då att samtidigt få träffa några andra gamla bekanta igen. Ari Gold, Johnny Drama och Vinny Chase. Och Hank Moody dessutom, vars första två avsnitt av säsong två läckt ut på nätet. Ingen av dessa snubbar hade förändrats ett dugg sen sist.

Som om inte det vore nog har Dexter Morgan börjat hemsöka mig i mina drömmar igen. Tar itu med honom om nån vecka eller två.

Det kommer bli en svettig tv-höst. Särskit eftersom jag fortfarande har några J-pod, ett lass Sopranos och samtliga avsnitt av Carnivale att ta mig igenom. Liz Lemon och Tracy Jordan kommer förresten på återbesök om mindre än två månader också.

Goda grannar?

Vi skämtar ofta om det på jobbet.

Eftersom kaffeautomat och fruktkorg känns lite passé.

Nyss när jag var ute i trappuppgången med näsborrarna uppspärrade kände jag att skämtet kanske blivit verklighet.

En omisskännlig doft.

Jag tror någon av mina grannar har skaffat kebabstock.

Nytt från bukten

Jaaaassså du Lasse, ”Death Magnetic” har läckt ut på nätet?

Kanske skulle ta en sväng förbi min polare – han med träben, lapp för ögat och en papegoja på axeln – och se om han har fått tag på ett exemplar.

Dagens spellista

Denna halvkackiga jobbdag har fått ett mer eller mindre schizofrent soundtrack. Mycket som lekmannen skulle klassa som ’hårdrock’ om än inte av den hårdaste sorten. Till det blandade skönheter från She & Him och Lightspeed Champion.

Det här är vad som hörts i mina lurar och högtalare:

The Haunted – Versus
The Haunted spelar snabbare igen efter förra såssnipan till album. Men göteborgarna gör likväl ett rätt mjäkigt första intryck på mig den här gången. Peter Dolving är fortfarande en av Sveriges bästa sångare alla kategorier, men mer skrik hade nog inte varit fel.

Volbeat – Guitar Gangsters & Cadillac Blood
Danskarna börjar bli RIKTIGT stora nu. Jag blev duktigt förvånad när jag såg att Debaser Medis-giget i december redan är utsålt. Sist såg vi denna Metallica/Danzig/Elvis-hybrid på lilla Ett Ställe, visserligen också vid Medborgarplatsen. Färska plattan behöver mer tid att växa även om den känns mer lättillgänglig än sin senaste föregångare. Några makalösa melodier har redan fastnat.

Bleeding Through – The Declaration
Amerikansk neometal som lånat massvis från Black Metal-genren. Hårt och kompromisslöst piskar man på och den (fick jag för mig) korta spellängden tilltalar. Behöver fler lyssningar.

Lightspeed Champion – Falling off the Lavender Bridge
”Galaxy of the Lost” och ”Midnight Surprise” är två sanslöst fina låtar, och “Tell me what it’s worth” är helmysig. Jämfört med de tre singelspåren är resten av skivan är inte alltid fullt så kul, men luckan mellan Elvis Costello och Ed Harcourt fyller Lightspeed Champion förtjänstfullt i.

She & Him – Volume One
Zooey Deschanel, känd från filmatiseringen av “Liftarens Guide Till Galaxen” och för mig senast som den där skruvade eskimåbruttan i ”Weeds”, debuterar med en charmig platta fylld av angenäm sextiotalspop.

System of a Down – Hypnotize
Jag halvsågade dessa “Mezmerize”-rester när skivan kom, och vidhåller att många av låtarna på ”Hypnotize” hör till bandets största bottennapp. Ändå en helt ok platta som jag ville återupptäcka efter att ha lyssnat en hel del på Malakian/Dolmayans nya project Scars on Broadway. Minns inte vad jag tyckte om miffolåten ”Vicinity of Obscenity” när skivan kom, men nu sitter jag här och fnissar åt åttiotalsdiscorefrängen och de hysteriska textraderna som lyder ”banana terracotta pie”.

Therapy? – Never Apologise Never Explain
Tvärtemot den gängse uppfattningen att Therapy? skulle vara ett ”en skiva plus en låt”-band (med plattan ”Troublegum” och efterföljande genombrottscovern ”Diane”) har jag Andy Cairns och hans nordirländska vänner som ett av mina absoluta favoritband. Live är de sanslöst bra, och detta bortglömda alster från 2004 blandar effektiva melodier med en lekfull skitighet. Lagom elak punkrock som jag blev sugen på efter att ha spelat badminton i min ”Rock You Monkeys”-tröja förra veckan.

Förra veckan blev det för övrigt mycket gammal Metallica, nya Slipknot, Kimya Dawson, Jaguar Love och Ingrid Olava.