fredag 22 augusti 2008

Power Ballad-veckan

Först ut den här veckan var Slipknot med "Snuff", en fläskig ballad som är hyfsat långt från vad bandet pysslat med tidigare. Visst fanns det ett par ballader på förra plattan också, men inte av sån här bombastisk cigarettändarkaliber. Snyggt!

Igår kväll var det dags att stifta bekantskap med "Fade to Black II". Metallica har släppt ut första singeln "The Day That Never Comes" från kommande albumet "Death Magnetic". (Lyssna här.) En åtta minuter lång historia där den första halvan luktar "Fade to Black" på långa vägar. På ett mycket bra sätt ska sägas, det här är en fullt godkänd, klassisk Metallica-ballad. Hetfield pressar sin röst i refrängen till precis rätt läge. (Det vill säga inte över gränsen till det där störiga Tupp i halsen-läget.)

Andra halvan av låten är märkligare. En rätt så maffig Rida ut på fälten-progrockig passage följs av sladdrig d-takt i ett skapligt hårt parti. Duellerande gitarrsolon är inget Metallica skämt bort oss med de senaste sjutton åren, så detta inslag är förstås ett kärt återseende. Sista två minuterna är farligt nära att osa utfyllnad, men de kanske växer med tiden.

Alternativt bleknar lika löjligt snabbt som den i backspegeln sett jävligt bleka "S:t Anger". Jag skäms fortfarande över min gravt felaktiga betygsättning.

Inga kommentarer: